
Imorgon efter lunch är det dags. Förra året var min känning helt rätt (första gången någonsin ska sägas) och det var ju bara helt fantastiskt med
Lessing, men det roligaste är ju ändå allt ljugande som äger rum dagarna efter att
Horace avslöjat vem som ska odödligförklaras det här året. Mmmm. Just det. Ett tips: ljug aldrig om att du läst en bok. Det märks.
Jag gillade
det här roliga uppslaget. Håller definitivt med om
Conrad,
Greene och
Zola som alla är mina husgudar. Men vad är det egentligen med svenska folket,
Astrid Lindgren och Nobelpriset i litteratur!? Nej! Släpp det!
Själv skulle jag uppskatta
Atwood, eller varför inte
Ondaatje eller
Banville. Eller lyrik så att läshögen inte växer med en meter på bara en eftermiddag. Inte
McCarthy eller
Roth bara, då gäspar jag ihjäl mig.
Som ni kanske märker är jag en riktig nobel-prize-in-literature-kind-a-gal (trots min förkärlek för
mormonporr och
skvallerflickor).
Mina fem favoriter: 1. T. S. Eliot (jag står för att jag älskar
The Wasteland över allt annat, trots att det känns ungefär lika hippt som att gilla
Ulf Lundell).
2. Toni Morrison (enligt mig ett av världens få nu levande litterära genier).
3. William Golding (fullständigt tidlös och ofattbart imponerande varje gång).
4. Selma Lagerlöf (det finns ingenting som slår hennes klockrena sagoromaner).
5. J. M. Coetzee (hans produktion är ojämn och dessvärre bitvis väldigt sexistisk, men lord oh lord när han är som bäst...).