Boktipset.

Boktipset är kul. Lite för kul. Tipsen fungerar konstigt nog väldigt bra, eftersom det oftast visar sig vara böcker som man redan läst och älskat men inte hunnit betygsätta än. Hur funkar det? Men det skrämmer mig när folk har betygsatt 6000 titlar på bara några dagar. Det är lite som att ha flera tusen vänner på Facebook. Lite suspekt (läs: avundsjuka) sådär. Dessvärre tycker jag att boksökaren är hopplös, och var är alla litteratur-it-people? Är de för fina för sådana här nätleksidor, eller verkar de lite tystlåtet i skymundan? Det allra roligaste är dock att man hittar en massa böcker man glömt att man läst. Typ varenda ord Shakespeare någonsin skrivit (gärna flera gånger om också). Att läsa pjäser är det värsta jag vet (hur brutalt weird är det inte?), men trots detta har jag läst dem alla. Då kändes det nödvändigt, nu känner jag att jag slösade bort mina tonår. Man kommer helt enkelt till insikt. På gott och ont. Så om ni ser att jag bara har Trettondagsafton och Stormen i min läslista så måste jag dessvärre erkänna att det verkligen är sant, jag har läst dem!

Slightly Embarrassed.

Det här är pinsamt. Jag har bara läst nio (9!) av böckerna på Times lista över The Greatest Books of all Time. Och nära skjuter ingen hare, så är det bara. Det spelar liksom ingen roll att jag tänkt läsa ytterligare tjugotre (23) av dessa böcker otaliga gånger, och är välbekant med ytterligare åtta (8). Det återstår ju ändå sextio (60) stycken! Herregud, jag känner för att gå och lägga mig under en sten någonstans. Och läsa. Räknas det om man läst vissa av böckerna om och om igen? Nej, jag visste väl det. Jämför själv och återkom, men lova att vara ärlig!

P.S. Jag skäms för mycket för att avslöja vilka titlar jag faktiskt läst, eftersom det då kommer att framgå vilka jag inte läst. Och jag kan bara inte ljuga! Sanningen kommer alltid fram... DS

To read with great speed...

Ha! Jag visste det! Efter åratal av avundsjuka påpekanden om att jag omöjligt kan tillgodogöra mig det jag läser med det tempo jag håller har jag fått svart på vitt att det inte alls är dåligt att läsa fort. Tvärtom är det dåligt att läsa för långsamt. Man tappar sammanhang, förmåga att koncentrera sig på vad som står och faktum är att det är ett stort problem för samhället med alla slowreaders out there. Tror ni mig inte? Läs då Bäst i Text, och återkom med kommentarer. Vad kan jag säga mer än att det här inlägget är en litterär motsvarighet till "Don't hate me because I'm beautiful.". Jag läser sjukt snabbt - och kan äntligen sluta be om ursäkt för det!

Horace.

Jag måste säga att jag är lite skakad av hela Horace-grejjen. Inte minst eftersom jag trodde att nyhetsankaret skulle säga "avled" istället för "avgår" när jag hörde om det hela på nyheterna igår. Why Horace, why?

Let's Break All The Rules!

Igår läste jag med stort intresse den här artikeln om bokrean. Vad branschen måste inse är att rean redan är så gott som död och begraven. Sörj färdigt och gå vidare säger jag! På graven växer en blomma som heter svensk internetbokhandel, och den behöver jord och näring.

På bilden: en typisk reabok från förr, hade kunnat ägas av undertecknad (som är såväl vänsterhänt som oförmögen till handarbete i någon form)...

Busy.

Snacka om att Stockholm lever som scen för litteraturen. Ikväll är ännu en av dessa kvällar då man inte vet hur man bör fördela sin tid.

Här på Kulturhuset råder komplett Savianohysteri. Varenda telefon går varm trots att biljetterna varit utsålda sedan länge. Det är kulturtanter, Expressen och Säpo som ringer.

I Uppsala kan man fika med fantastiska Sara Stridsberg hos litteraterna på Östgöta nation (eller som M uttryckte det; "något pretto-jävla-studentjux... hehe, men ibland är de ju bra!"). Jag är bekant med ordföranden, men är ändå benägen att hålla med.

Eller varför inte ta del av lite fortbildning? Sist jag kollade fanns det platser kvar på Förlagsklubbens kurs "Att beställa bokomslag". Beskrivningen får mig dock att skratta rakt ut:

"Bokomslag är något av det som diskuteras mest på förlag. Vad är snyggt, vad är säljande, vad passar till bokens innehåll är vanliga frågor. På den här kursen tar vi upp bokomslag ur estetisk, kommunikativ och kommersiell synvinkel och vad man konkret ska tänka på när man beställer omslag."

Mhm, in my dreams och ingen annanstans! Dessutom har jag redan hört Nina Ulmaja prata helt gratis i ett flertal olika sammanhang tidigare i mitt liv, så jag är inte sådär jättesugen på att betala 1200 pix för ovanstående "kurs".

Själv hade jag istället som den snåla fan jag är tänkt gå på en releasefest för Kaninkostymen där det utlovades gratis drinkar och morötter till alla, men börjar känna mig lite sliten och ska nog dra hem i stället... Vem vet, jag kanske rent av läser en bok.

Dicks.

Det hade varit så lätt att såga Pittstim. Men det kan jag ju inte göra när jag överraskade mig själv genom att sträckläsa den igårkväll. Extremt välskrivet och välsatt. En riktigt duktig redaktör har varit framme, det märks. Texterna är... intressanta. På ett sätt känner jag visserligen att hey, mediekillar, vad f-n vet ni om någonting överhuvudtaget. Men... nej. Det är en mycket läsvärd bok, om än inte den bibel Fittstim en gång var (och fortfarande är).

P.S. Vad är grejen med kartongpärm och konstigt format? Ge ut den i lyxpocket direkt istället! Det var samma sak med Könskrig, som jag sågade här. DS

Loving Lehane.

Från S
12-nov-2008 19:39

Jag vill ligga med dennis lehane!! My kommentar till bloggen :-)

Från L

12-nov-2008 22:37

Hej! Åh, du missade verkligen ngt! I love Dennis!

Valde jag fel evenemang igårkväll? Dennis Lehane var tydligen något alldeles extra, av kvällens spontana sms att döma...

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

Naninaninanananana...

Dagens bok: Hey Dolly av Amanda Svensson. Ni som inte läst den än är in for a treat. Såhär skrev jag i våras. Nu finns den äntligen i pocket. Köp, läs och njut!

Blackeberg is the new black.

Hösten fortsätter att gå i vampyrernas tecken. Säkra källor har rapporterat att den pocket som går bäst just nu utan tvekan är Låt den rätte komma in. Det nya pocketomslaget är fortfarande lite för mycket alkoholreklam för min smak, men hey, det är i allafall ett filmomslag på en svensk pocketbok. Dessutom har jag börjat få små röda paket med posten med svenska marknadsförare för filmatiseringen av Twilight som avsändare. Kanske inte superkreativt so far, men det är lika bra eftersom jag anser att den amerikanska trenden med "blood red frappuccinos" är helt fel väg att gå. Gillar dock att filmbranschen och bokbranschens äktenskap känns allt mer "'til death do us part" och allt mindre "las vegas". Det är lång väg kvar, but we're getting there folks! Högst upp på önskelistan just nu: Absurt snygga filmsomslag till de svenska pocketutgåvorna av Flickan från ovan och Mannen som älskade yngve. Thank you!

Årets julklapp?

Bara 69 dagar kvar till jul people! Den här oerhört fascinerande boken har jag inte hittat själv, men den den är tydligen världens humorsnackis i vissa delar av svensk bokbransch. Om den hinner komma i pocket innan jul slår jag till (men eftersom jag läser den här boken just nu kanske det blir en trendigt konsumtionsfri jul i år... eller inte). Den här boken bara måste jag ha! Bara läs: "Vet du att du med ditt medvetande har förmåga attpåverka vatten? När du uttrycker din tacksamhet till vattnet förbättras dess kvalitet. När du smädar eller ignorerar det försämras dess kvalitet.". Amazing!

Shit!

Det här tycker jag är en smart idé. Mer sånt är vad svensk bokbransch behöver! Men det här? Jo, du är en sur gammal tant! Faktiskt.

Ole, dole, doff...

Imorgon efter lunch är det dags. Förra året var min känning helt rätt (första gången någonsin ska sägas) och det var ju bara helt fantastiskt med Lessing, men det roligaste är ju ändå allt ljugande som äger rum dagarna efter att Horace avslöjat vem som ska odödligförklaras det här året. Mmmm. Just det. Ett tips: ljug aldrig om att du läst en bok. Det märks.

Jag gillade det här roliga uppslaget. Håller definitivt med om Conrad, Greene och Zola som alla är mina husgudar. Men vad är det egentligen med svenska folket, Astrid Lindgren och Nobelpriset i litteratur!? Nej! Släpp det!

Själv skulle jag uppskatta Atwood, eller varför inte Ondaatje eller Banville. Eller lyrik så att läshögen inte växer med en meter på bara en eftermiddag. Inte McCarthy eller Roth bara, då gäspar jag ihjäl mig.

Som ni kanske märker är jag en riktig nobel-prize-in-literature-kind-a-gal (trots min förkärlek för mormonporr och skvallerflickor).

Mina fem favoriter:

1. T. S. Eliot (jag står för att jag älskar The Wasteland över allt annat, trots att det känns ungefär lika hippt som att gilla Ulf Lundell).

2. Toni Morrison (enligt mig ett av världens få nu levande litterära genier).

3. William Golding (fullständigt tidlös och ofattbart imponerande varje gång).

4. Selma Lagerlöf (det finns ingenting som slår hennes klockrena sagoromaner).

5. J. M. Coetzee (hans produktion är ojämn och dessvärre bitvis väldigt sexistisk, men lord oh lord när han är som bäst...).

Fredagsgodis.

Dagens länkar!

För dig som är workaholic och kommer att sitta kvar på jobbet länge än:

check this out. Gillar verkligen den här siten, och artikeln berör ju dessutom mitt favoritämne. Kommentera gärna!

För dig som är redo att stänga ner datorn precis i denna minut:

vänta lite, och kolla här först. Obs! Varning för läskig bild. Men visst är det intressant, undrade just vad som skulle hända med henne när jag läst ut den här...

Något jag aldrig skulle göra själv men som var lite roligt att läsa om...

Har spenderat morgonen med att läsa ovanstående pocket. Alla hade varnat mig för att den skulle vara störd och dålig. Mitt problem är dock snarare att idén är god men utförandet sådär. En del goda skratt blev det trots allt, inte minst när jag läste igenom förteckningen över alla personer Simon bodde hos under sin resa och hittade en gammal bekant...

Brideshead Revisited.

1. Köpte förra hösten för att bokklubbsläsa med Lo (hon läste den på en vecka, jag har fortfarande inte hunnit öppna den).

2. Har inte sett ett enda avsnitt av TV-serien , men har en kompis som är ett så stort fan att hon faktiskt spenderade sommarens semester i Brideshead.

3. Känner att jag bara måste se filmen på bio ikväll.

4. Något säger mig att hur gärna jag än vill läsa den här boken i helgen kommer det att dröja ytterligare ett antal år innan jag eventuellt läser den överhuvudtaget eftersom kultböcker ska hittas på biblioteket när man är tolv år och sedan läsas och dyrkas i ensamhet under sisådär tio års tid, då man utan att någon annan kan förstå hur man känner lever, andas och dyrkar karaktärerna, miljön och författaren i total ensamhet och inte genom att man först ser filmen, sen kanske TV-serien och till slut läser boken. Jag, som alltid brukar fnysa och pikande säga de magiska orden "Va? Har du inte läst den!?" skäms.

5. Varför känns det här som veckans återkommande i-landsproblem?

Modern Talking?

Allt jag någonsin hört om Modernista är att de är supersnobbiga pretton med alldeles för mycket hybris. Men det har ju varit lätt att bortse från eftersom de trots allt ger ut intressanta titlar, producerar snygga böcker och har schyssta evenemang. Kan dock inte komma ifrån att det här var höstens mest intressanta läsning hittills. Vad är det med folk som inte kan betala sina anställda? Oseriöst är värdelöst (och väldigt omodernt)!

Ett äpple om dagen är bra för magen...

Jag har skrivit en hel del om den redan; Förgiftade äpplens klubb (The Poison Apples) men tycker den är värd att nämnas igen. Det ryktas att författaren, som skriver under pseudonym vill förbli hemlig just för att styvmodern som stått som förlaga för bokens handling är en riktigt stor kändis i Hollywood... Så ta ett riktigt saftigt bett av ett av höstens första saftiga och goda äpplen!

Skryt.

Dagens läsning återfinns här. Enjoy!