Temadag = Skolk = Sant!

So. Världsbokdagen. Vad vi ska med den till i sin nuvarande form vet jag om jag ska vara ärlig inte, men alla från kommuner till privatpersoner verkar fira utan att riktigt veta varför. Varför denna exalterade inställning till ett så pass sömnigt fenomen? Men passa för guds skull på att ta del av den uppsjö av aktiviteter som äger rum med anledning av denna speciella dag. Var du än råkar bo kan du delta i evenemang in the good name of literature. Här kan man läsa att det handlar om "upphovsrätt och människors fria tillgång till information". Varför de missat denna superaktuella koppling till vad hela världen diskuterar just nu kan man ju verkligen fråga sig... Hade åtminstone velat ha lite klassisk kampanjkänsla som här! Eller att de tagit fasta på grundhistorien och tydliggjort kopplingen till det kommersiella megajippot Valentine's Day/Alla Hjärtans Dag... Oh, well. Vad skulle man göra om man inte kunde kritisera?

Statusuppdatering.

samlade betraktelser från nu, nyss och en stund sedan. 

- igår såg jag en brittisk snubbe på tåget med en läsplatta. jag spionerade utan att skämmas, vred på huvudet, glodde ögonen ur mig och kom fram till att jag också vill ha en. nu. 

- sedan såg jag ett par minuter av harry potter och de vises sten på TV. den kändes hallmark. och väldigt, väldigt mycket 80-tal. den är inspelad 2001. det är nästan tio år sedan nu. panik. 

- en annan tanke är att det finns alldeles för många siter av det här slaget, och alla är de alldeles för lika. och för tidskrävande. det finns också för många litteraturrelaterade facebookapplikationer. och bloggar (*kastar sten i glashus*). när ska man hinna läsa böcker egentligen? något i mig längtar tillbaka till den gamla goda tiden då man gick till bibblan, lånade tio till femton tegelstenar, gick hem och läste dem och sedan bar tillbaka dem till biblioteket. inga böcker som samlade damm, och inte en jäkel som var intresserad av att diskutera dem med en. bara så mycket klokare. tråkigt? you f-ing bet it was. men ibland måste man få sakna tråkigt.

- därför blir dagens tips den översvämmade hjärnan. jag känner igen mig bara på titeln, vilket också innebär att jag inte har hunnit läsa den än. eh...

Att smäda eller inte smäda, det är frågan...

Jag älskar ordet smäda. Att smäda någon; det har tyngd och är något man borde tänka efter både en och två gånger innan man bestämmer sig för att göra. Den här debatten fick mig att tänka tillbaka på en helt annan "smädning", nämligen att smäda eller inte smäda vatten. So take it easy with the smädning today people!

Slightly Embarrassed.

Det här är pinsamt. Jag har bara läst nio (9!) av böckerna på Times lista över The Greatest Books of all Time. Och nära skjuter ingen hare, så är det bara. Det spelar liksom ingen roll att jag tänkt läsa ytterligare tjugotre (23) av dessa böcker otaliga gånger, och är välbekant med ytterligare åtta (8). Det återstår ju ändå sextio (60) stycken! Herregud, jag känner för att gå och lägga mig under en sten någonstans. Och läsa. Räknas det om man läst vissa av böckerna om och om igen? Nej, jag visste väl det. Jämför själv och återkom, men lova att vara ärlig!

P.S. Jag skäms för mycket för att avslöja vilka titlar jag faktiskt läst, eftersom det då kommer att framgå vilka jag inte läst. Och jag kan bara inte ljuga! Sanningen kommer alltid fram... DS

To read with great speed...

Ha! Jag visste det! Efter åratal av avundsjuka påpekanden om att jag omöjligt kan tillgodogöra mig det jag läser med det tempo jag håller har jag fått svart på vitt att det inte alls är dåligt att läsa fort. Tvärtom är det dåligt att läsa för långsamt. Man tappar sammanhang, förmåga att koncentrera sig på vad som står och faktum är att det är ett stort problem för samhället med alla slowreaders out there. Tror ni mig inte? Läs då Bäst i Text, och återkom med kommentarer. Vad kan jag säga mer än att det här inlägget är en litterär motsvarighet till "Don't hate me because I'm beautiful.". Jag läser sjukt snabbt - och kan äntligen sluta be om ursäkt för det!

Oates Baby!

Köpte precis tre biljetter... Nu återstår att se vilka som är mina bästa vänner i hela världen och därmed får köpa loss de två jag inte ska ha själv. Motiveringar, tack! Skynda fynda, jag gissar att de försvinner som smör i solsken...

It's a Crime!

Igår skrev SvD i en notis att BBC genomfört en nätundersökning om vilka böcker vi gärna påstår att vi läst. Krig och fred och 1984 låg i topp och två av tre personer har tydligen ljugit om sina läsvanor för att imponera på sin omgivning. Jag ljuger (nästan) aldrig om vad jag läst eller inte, men man kan ju undvika att styra in samtalet på litteratur man vet att man verkligen borde ha tagit del av. Typ Brott och straff (nu skäms jag).

Ska vi byta grejer? Ska vi byta grejer med varann?

Det här är så jäkla koolt! Hoppas jag hittar någon att byta böcker med idag. Mer sånt här tack!

Åh, tack.

"Grattis alla vinnare i Bonnier Carlsens säljtävlingar!" stod det i en annons i senaste pappersnumret av SvB. Med olika färger och storlekar på bokstäverna. 

Akademibokhandeln i Täby hade sålt flest exemplar av Kyrkomysteriet och vunnit en kaffeautomat. Ja, ni hörde rätt. Vuxna människor, inte jultidningsförsäljande barn, kan nu dricka kaffe tillsammans på sin arbetsplats. Vad är det för fel på bokbranschen? Jag skulle kunna fixa bättre priser efter en timmes rundringning efter sponsring. Martin Widmark är ju den enda vinnaren i det här sammanhanget. Nej, ordna en riktig tävling där förstapriset är en jordenruntresa för hela personalen där de kan vila upp sig, inspireras och observera trender hos utländska boklådor, och erbjud er att bemanna butiken under tiden. Då kommer det att säljas som aldrig förr, jag lovar. Andrapriset var biocheckar och en middag, eller med andra ord, en dålig date. 

Express Expert?

Jag har inte besökt Bokia Express än. Jag gillar idéen (allt med ordet "Express" i namnet gillar jag per definition), men vad jag inte gillar är ryktet jag hört om att de i sin jakt på personal specifikt letat efter folk som inte har erfarenhet från bokbranschen. Fine, we've all been there, men ett intresse av produkten man säljer har väl aldrig skadat? Det är som om jag skulle jobba i en butik med supporterartiklar; "Hammarby eller AIK? Det spelar väl ingen roll, köp halsduken med snyggast färger!". Jag ser det som ett stort problem för branschen att så många litteraturintresserade är totalt ointresserade av försäljning och tvärt om. Seriöst, det oroar mig... Jag menar, jag vet att det finns folk som obegripligt nog inte intresserar sig för böcker. Men hur är det fysiskt möjligt att vara ointresserad av försäljning?

Bara sååå hösten-08!

Surfade in på Pocketgrossisten för att kolla pockettoppen för mars och se om det var nåt nytt man missat. Mmmm, just det. När topp tre på den engelska listan ser ut så här måste man ju bara skratta! Inte ett ondskefullt skratt, mind you, men visst är det lite komiskt? Erkänner att jag var smått besatt, men ändå. Jag har gått i terapi sen dess, and I've so moved on. Kom igen liksom, jag är tio år för gammal för att läsa dessa böcker om dem om och om igen. Tyvärr. Vad jag vill är att Meyer släpper den där delen där man får uppleva allt genom Edwards ögon. Det är vad jag vill. Och så vill jag ha lika mycket stålar som hon. 

Plastic Fantastic.

Jag bara älskar när de är inplastade! Det är det bästa jag vet... Kan inte alla boklådor börja med kurser i inplastning för sina anställda? Kom igen!

Teaser.

Jag uppskattar trenden med små häften som på senaste tiden börjat dyka upp här och var (i tidningar, i bokhandeln etc) med första kapitlet eller ett utdrag ur en kommande bok. För det funkar ju! Jag hade aldrig plockat upp Supernova annars, men nu vill jag verkligen veta hur det går... Samma sak med Väninnan. Sen är det ju så old school också. Tillbaka till följetongernas tid...

Inga kommentarer.

När jag förlovar mig vill jag också att alla morgonsoffetanter ska diskutera fenomenet ingående tillsammans med en av alla de där frilansjournalisterna som andas och lever kungahuset innan det ens blivit officiellt. Men för att Madde inte ska känna sig avundsjuk (ni vet som när man var liten och ens syskon fyllde år och fick all uppmärksamhet och nån snäll släkting hade köpt ett litet paket som man fick för att man inte skulle förvandlas till ett litet monster - kanske bara var jag som var så bortskämd - men som storasyster förstår jag ju att det inte kan vara lätt att alltid komma i skymundan bakom Vickan. Hur som helst; den här boken har ju Mads på hela framsidan och är dessutom en av de bästa pocketböckerna jag äger. Anette Kullenberg for president!

Norgehistoria.

Det här var ju ungefär det dummaste jag har hört i hela mitt liv. 

Iskallt och stenhårt.

Jag förundras fortfarande av över att folk vill läsa snöiga böcker på solsemestern. Det verkar vara en hel industri. De skulle kunna sälja böcker med isigt vita omslag i taxfreevagnarna på flyget... Själv skulle jag föredra mittenboken, Nora Roberts The Reef. Känns inte så lite Blue Lagoon...

Det är baksidan som räknas...

...och det vet ju alla, inte minst dessa damer som hade sin peak under åttiotalets senare hälft. Älskar oversized författarporträtt, det är ju bara så kaxigt och så rätt. Typ "Vad boken handlar om? Please, det är ju JAG som har skrivit den! Varför frågar du om innehållet; it's about moi and it's brilliant! Punkt". 

Sign, please!

Häromdagen fick jag följande mail:

hej
såg en liten patetisk händelse innan julen. Det var i Täby C. där satt
det en ensam grå liten man vid ett bord. Det var Pär Nuder. Ingen enda
människa ville ha hans bok signerad. hur tänkte bokförlaget här????
Vilken "star kvality" har han???
till slut kom en snäll vakt o kallprata lite om sina helgplaner med
Nuder.
hej

Ja, vad ska man tycka? Av princip tycker jag att boksigneringar är förlegade och rätt töntiga,
men det kanske är för att jag tycker det är extremt skämmigt att visa för någon, vem det än är,
att jag är ett så pass stort fan att jag faktiskt bryr mig tillräckligt för att köa i en signeringskö.
Men signerade böcker är däremot koolt. Bara jag slipper fixa den där kråkan själv tar jag gärna
en superpersonlig hälsning från en briljant författare i min finaste utgåva av mitt favoritverk.
Eller, vad säger ni?

So many books...

Just nu läser jag två böcker samtidigt. Sedan är det ytterligare fyra som jag läst till ungefär hälften som jag hade tänkt läsa ut i jul. Och sedan då förstås de två som jag valt ut som treats för att läsa just under julen för att jag hört att de ska vara så bra, men som jag inte hunnit börja på än. Och sen är det faktiskt ytterligare två böcker som jag fick rekommenderade och skickade till mig som jag känner att det vore schysst att hinna läsa ut innan jag går tillbaka till jobbet i januari. Hänger ni med? Varför blir det alltid så här för mig? Jag känner så många disciplinerade personer som lugnt och sansat läser en bok i taget (det har till och med varit mitt nyårslöfte ett år att läsa en åt gången eftersom jag inser hur rationellt och vettigt det är, behöver jag säga att det bara höll i ett par timmar?). Nu ska jag gå och läsa tills ögonen blöder och jag hoppas att ni gör detsamma. Men ni som klarar av det bör hålla er till en i taget! Det funkar liksom så mycket bättre. Men ändå... två händer, två par ögon, två böcker?

Let's Break All The Rules!

Igår läste jag med stort intresse den här artikeln om bokrean. Vad branschen måste inse är att rean redan är så gott som död och begraven. Sörj färdigt och gå vidare säger jag! På graven växer en blomma som heter svensk internetbokhandel, och den behöver jord och näring.

På bilden: en typisk reabok från förr, hade kunnat ägas av undertecknad (som är såväl vänsterhänt som oförmögen till handarbete i någon form)...