Boktipset.

Boktipset är kul. Lite för kul. Tipsen fungerar konstigt nog väldigt bra, eftersom det oftast visar sig vara böcker som man redan läst och älskat men inte hunnit betygsätta än. Hur funkar det? Men det skrämmer mig när folk har betygsatt 6000 titlar på bara några dagar. Det är lite som att ha flera tusen vänner på Facebook. Lite suspekt (läs: avundsjuka) sådär. Dessvärre tycker jag att boksökaren är hopplös, och var är alla litteratur-it-people? Är de för fina för sådana här nätleksidor, eller verkar de lite tystlåtet i skymundan? Det allra roligaste är dock att man hittar en massa böcker man glömt att man läst. Typ varenda ord Shakespeare någonsin skrivit (gärna flera gånger om också). Att läsa pjäser är det värsta jag vet (hur brutalt weird är det inte?), men trots detta har jag läst dem alla. Då kändes det nödvändigt, nu känner jag att jag slösade bort mina tonår. Man kommer helt enkelt till insikt. På gott och ont. Så om ni ser att jag bara har Trettondagsafton och Stormen i min läslista så måste jag dessvärre erkänna att det verkligen är sant, jag har läst dem!

Statusuppdatering.

samlade betraktelser från nu, nyss och en stund sedan. 

- igår såg jag en brittisk snubbe på tåget med en läsplatta. jag spionerade utan att skämmas, vred på huvudet, glodde ögonen ur mig och kom fram till att jag också vill ha en. nu. 

- sedan såg jag ett par minuter av harry potter och de vises sten på TV. den kändes hallmark. och väldigt, väldigt mycket 80-tal. den är inspelad 2001. det är nästan tio år sedan nu. panik. 

- en annan tanke är att det finns alldeles för många siter av det här slaget, och alla är de alldeles för lika. och för tidskrävande. det finns också för många litteraturrelaterade facebookapplikationer. och bloggar (*kastar sten i glashus*). när ska man hinna läsa böcker egentligen? något i mig längtar tillbaka till den gamla goda tiden då man gick till bibblan, lånade tio till femton tegelstenar, gick hem och läste dem och sedan bar tillbaka dem till biblioteket. inga böcker som samlade damm, och inte en jäkel som var intresserad av att diskutera dem med en. bara så mycket klokare. tråkigt? you f-ing bet it was. men ibland måste man få sakna tråkigt.

- därför blir dagens tips den översvämmade hjärnan. jag känner igen mig bara på titeln, vilket också innebär att jag inte har hunnit läsa den än. eh...

To read with great speed...

Ha! Jag visste det! Efter åratal av avundsjuka påpekanden om att jag omöjligt kan tillgodogöra mig det jag läser med det tempo jag håller har jag fått svart på vitt att det inte alls är dåligt att läsa fort. Tvärtom är det dåligt att läsa för långsamt. Man tappar sammanhang, förmåga att koncentrera sig på vad som står och faktum är att det är ett stort problem för samhället med alla slowreaders out there. Tror ni mig inte? Läs då Bäst i Text, och återkom med kommentarer. Vad kan jag säga mer än att det här inlägget är en litterär motsvarighet till "Don't hate me because I'm beautiful.". Jag läser sjukt snabbt - och kan äntligen sluta be om ursäkt för det!

Annas villervalla.

Villervalla. Jag frågar mig om det inte bara är ett gammalt sätt uttryck för stress? Fast positivt laddat. Jag ser krossade blomkrukor, ringande telefoner och mig själv insnurrad i en gardin när jag tänker på ordet. Lite sådär smågalen med håret på ända. Stress, då ser jag en svart kista, internetkoppling som inte fungerar och punktering på cykeln framför mig. Vad känns roligast?

Åh, tack.

"Grattis alla vinnare i Bonnier Carlsens säljtävlingar!" stod det i en annons i senaste pappersnumret av SvB. Med olika färger och storlekar på bokstäverna. 

Akademibokhandeln i Täby hade sålt flest exemplar av Kyrkomysteriet och vunnit en kaffeautomat. Ja, ni hörde rätt. Vuxna människor, inte jultidningsförsäljande barn, kan nu dricka kaffe tillsammans på sin arbetsplats. Vad är det för fel på bokbranschen? Jag skulle kunna fixa bättre priser efter en timmes rundringning efter sponsring. Martin Widmark är ju den enda vinnaren i det här sammanhanget. Nej, ordna en riktig tävling där förstapriset är en jordenruntresa för hela personalen där de kan vila upp sig, inspireras och observera trender hos utländska boklådor, och erbjud er att bemanna butiken under tiden. Då kommer det att säljas som aldrig förr, jag lovar. Andrapriset var biocheckar och en middag, eller med andra ord, en dålig date. 

Idol: Literary Edition.

Ännu en tävling? Ingen skulle bli gladare än jag om vinnaren visar sig vara en ny Ulf Lundell eller någon lika skarp som Amanda Svensson. Men is it bloody likely, frågar jag bara. Jag hävdar bestämt att det är lika effektivt att leta efter en bästsäljare under en sten i skogen (där ligger det förresten förmodligen ett och annat exemplar av Da Vinci-koden och skräpar redan). Sen tycker jag det är vansinnigt löjligt med alla amatörförfattare som verkar gå runt med konstant panikångest över att deras briljanta idé ska bli "snodd". Om det mot all förmodan skulle skulle ske kan man ju alltid skriva en uppföljare som handlar om hur den första, opublicerade romanen korpaktigt slets ur ens händer och blev en internationell bestseller som skänkte den onsdskefulla tjyven ett liv i obegränsad lyx... eller nåt.

Dagens insikt.

Om jag bara hade läst "dagens horoskop" på Facebook innan jag gick till jobbet idag istället för alldeles nyss kanske den här dagen varit helt fantastisk istället för ett lågvattenmärke. Nej, jag är inte är ironisk. It's all there people (and I want to believe)...

Let's Break All The Rules!

Igår läste jag med stort intresse den här artikeln om bokrean. Vad branschen måste inse är att rean redan är så gott som död och begraven. Sörj färdigt och gå vidare säger jag! På graven växer en blomma som heter svensk internetbokhandel, och den behöver jord och näring.

På bilden: en typisk reabok från förr, hade kunnat ägas av undertecknad (som är såväl vänsterhänt som oförmögen till handarbete i någon form)...

Våga vägra glögg!

Efter att ha varit på alldeles för många mingel (kodord för tillfällen då förlag bjuder in bokhandel för att fjäska för dem, med förhoppningar om att försäljningssifforna ska gå upp) där;

-De förlagsanställda författarvårdar istället för att bokhandelsanställdsvårda.

-Författare beter sig drygt mot bokförsäljarna vid det möte (med den obligatoriska signeringen!) som är tänkt som kvällens "treat".

-Man lagt ner mer tid på att planera mat och dryck än på att faktiskt läsa igenom de böcker man ska presentera ("ja... alltså, nu råkar det vara så att just jag inte läst den här boken..."), men där resultatet ändå blivit surt vitt vin med japanmix. Eller som så här års, glögg och pepparkakor med mögelost. Igen.

-Suttit och lidit vid oändligt långa presentationer där någon clueless människa ("vad hette nu huvudkaraktären... det har jag glömt!") återberättat handlingen i en bok man redan läst tre gånger för två år sedan när den kom på engelska, och som nu givits ett illa formgivet och obegripligt omslag som kommer göra den fullständigt omöjlig att kränga till någon människa överhuvudtaget.

...så var det fantastiskt att skapa något helt annat i form av den Pocktail vi höll i våras!

Nödvändiga ingredienser för ett lyckat recept:

-Respektera den kunskap och makt dina gäster besitter. Dina böckers öde vilar i deras händer!

-Öppna dina öron för kritik och beröm.

-Lämna powerpointpresentationen på kontoret och diviga författare hemma men baren vidöppen och bokborden välfyllda...

...så ökar försäljningen som ett brev på posten (vilket vid närmare eftertanke var en väldigt dålig liknelse), men ni förstår såklart vad jag menar!

Busy.

Snacka om att Stockholm lever som scen för litteraturen. Ikväll är ännu en av dessa kvällar då man inte vet hur man bör fördela sin tid.

Här på Kulturhuset råder komplett Savianohysteri. Varenda telefon går varm trots att biljetterna varit utsålda sedan länge. Det är kulturtanter, Expressen och Säpo som ringer.

I Uppsala kan man fika med fantastiska Sara Stridsberg hos litteraterna på Östgöta nation (eller som M uttryckte det; "något pretto-jävla-studentjux... hehe, men ibland är de ju bra!"). Jag är bekant med ordföranden, men är ändå benägen att hålla med.

Eller varför inte ta del av lite fortbildning? Sist jag kollade fanns det platser kvar på Förlagsklubbens kurs "Att beställa bokomslag". Beskrivningen får mig dock att skratta rakt ut:

"Bokomslag är något av det som diskuteras mest på förlag. Vad är snyggt, vad är säljande, vad passar till bokens innehåll är vanliga frågor. På den här kursen tar vi upp bokomslag ur estetisk, kommunikativ och kommersiell synvinkel och vad man konkret ska tänka på när man beställer omslag."

Mhm, in my dreams och ingen annanstans! Dessutom har jag redan hört Nina Ulmaja prata helt gratis i ett flertal olika sammanhang tidigare i mitt liv, så jag är inte sådär jättesugen på att betala 1200 pix för ovanstående "kurs".

Själv hade jag istället som den snåla fan jag är tänkt gå på en releasefest för Kaninkostymen där det utlovades gratis drinkar och morötter till alla, men börjar känna mig lite sliten och ska nog dra hem i stället... Vem vet, jag kanske rent av läser en bok.

Dreaming.

Igår intervjuade jag en burmesisk student på besök i Sverige om situationen i ett av de länder mitt hjärta klappar allra starkast för, nämligen Burma. Här kommer lästips på lättlästa pocketböcker på svenska om detta fantastiska, kidnappade land: Burma - en resa i diktaturens skugga eller Järnfjäril - om Aung San Suu Kyi och Burmas skitiga historia ger en överskådlig bild. För mer fördjupning är det bara att välja något annat ur den här listan...

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

Kvalitetskväll.

I en tid när "författare" i allt större utsträckning blir ett epitet som läggs till efter titlar som "programledare", "skådespelare" eller "artist" när någon rafsat ihop ett par felstavade rader om sitt ointressanta liv bör man då och då ta sig tid att läsa böcker som är skrivna av fullblodsproffs som John Irving. Eftersom jag redan läst boken, tänker jag för första gången se filmen ikväll. Jag vet ingen som inte tycker att den här romanen är mäkta imponerande, så om du inte läst den än är det dags att skrida till verket nu. Gör det till exempel här!

Blackeberg is the new black.

Hösten fortsätter att gå i vampyrernas tecken. Säkra källor har rapporterat att den pocket som går bäst just nu utan tvekan är Låt den rätte komma in. Det nya pocketomslaget är fortfarande lite för mycket alkoholreklam för min smak, men hey, det är i allafall ett filmomslag på en svensk pocketbok. Dessutom har jag börjat få små röda paket med posten med svenska marknadsförare för filmatiseringen av Twilight som avsändare. Kanske inte superkreativt so far, men det är lika bra eftersom jag anser att den amerikanska trenden med "blood red frappuccinos" är helt fel väg att gå. Gillar dock att filmbranschen och bokbranschens äktenskap känns allt mer "'til death do us part" och allt mindre "las vegas". Det är lång väg kvar, but we're getting there folks! Högst upp på önskelistan just nu: Absurt snygga filmsomslag till de svenska pocketutgåvorna av Flickan från ovan och Mannen som älskade yngve. Thank you!

Care for a Cup of Gin?

1984 måste vara ett av de mest omgjorda romanomslagen någonsin, stackars Georgieboy vänder sig väl i sin grav. Så let's talk! Vilket tycker du funkar bäst av de jag valt ut ovan? Varför? Snacka om konst/reklamskoleuppgift 1.A. (om ni är riktigt snälla kanske jag lägger upp ett eget bidrag som min lärare på Beckmans dömde ut totalt för ett par år sedan; stackars kille, han kunde inte ha varit mer fel ute!). Jag hade nämligen fokuserat på målgruppen - vi måste få the next generation att läsa Orwell (att somliga fick börja i mellanstadiet kan ni se här, och se vart det fört oss), vilket gjorde att jag gjorde vad jag måste och till stor del använde mig av chockrosa. But don't worry, det är hur snyggt som helst, jag lovar!

Che Guevara Talks to Young People.

Kändisar. Politiker. Mamma. Många är de som vill tala om för oss vad vi bör läsa. Men varför inte lyssna på kidsen för en gångs skull? Jag fick blodad tand efter torsdagens äventyr och lät därför den koolaste och mest belästa femtonåring jag känner lista fem böcker hon tycker du bör läsa. Det är bara att sätta igång (själv har jag nr 4 och nr 5 kvar att läsa)!

1. Den hemlighetsfulla trädgården

2. Svindlande höjder

3. Om jag kunde drömma

4. Över näktergalens golv

5. Prinsessan och mördaren

P.S. Självklart föredrar hon pocket framför inbundet. "Man kan ha dem i fickan, man kan packa många i väskan, det är härligt och dessutom praktiskt på resan". 'Nuff said! DS

I'm not Scared.

I fredags hamnade jag i en diskussion om Niccolò Ammanitis böcker och huruvida de svenska översättningarna av dessa är bra eller inte. Eftersom jag inte direkt talar språket flytande har jag inget annat val än att läsa Jag är inte rädd på svenska, men det var ändå intressant att höra mina italiensktalande översättarvänner diskutera hur författarens böcker gått från att vara avskalade i original till att bli betydligt mer pratiga i svensk översättning.

P.S. Jag blev övertalad av samma vänner att läsa Långt långt härifrån redan för flera år sedan. Har jag läst den än? Nej, jag bangade varje gång jag stod och höll i den eftersom jag inte gillade typsnittet på framsidan... Ibland blir man bara så trött på sig själv... DS

Save the Rainforest!

Det här projektet har jag följt sedan det startade, och nu är det äntligen avslutat så att jag får kritisera slutprodukten. Annars brukar ju den här typen av projekt vara så misslyckade att de helt sonika ställs in, men nu finns alltså Dimridåer - Svenska folkets debutroman ute i handeln. Jag har därför tagit av min dyrbara tid och läst från pärm till pärm (vilket gör att ni slipper, och var glada för det). Missförstå mig rätt, jag älskar D.I.Y.-kulturen och glada amatörer fyller en funktion när det gäller all kultur, men det här är verkligen Idol-uttagningarna i bokform. Månpocket, jag är mycket besviken!

P.S. Höll nästan på att glömma omslaget. Det var visst en tävling det också. Eh. Just det. Let's not even go there. DS

P.P.S. Du kanske undrar varför du just nu stirrar på ett stycke regnskog som kunde ha sparats om den här boken aldrig gått till tryck? Därför att det inte ens går att hämta ner en högupplöst bildf*n på omslaget från hemsidan! DS

Shit!

Det här tycker jag är en smart idé. Mer sånt är vad svensk bokbransch behöver! Men det här? Jo, du är en sur gammal tant! Faktiskt.

Ole, dole, doff...

Imorgon efter lunch är det dags. Förra året var min känning helt rätt (första gången någonsin ska sägas) och det var ju bara helt fantastiskt med Lessing, men det roligaste är ju ändå allt ljugande som äger rum dagarna efter att Horace avslöjat vem som ska odödligförklaras det här året. Mmmm. Just det. Ett tips: ljug aldrig om att du läst en bok. Det märks.

Jag gillade det här roliga uppslaget. Håller definitivt med om Conrad, Greene och Zola som alla är mina husgudar. Men vad är det egentligen med svenska folket, Astrid Lindgren och Nobelpriset i litteratur!? Nej! Släpp det!

Själv skulle jag uppskatta Atwood, eller varför inte Ondaatje eller Banville. Eller lyrik så att läshögen inte växer med en meter på bara en eftermiddag. Inte McCarthy eller Roth bara, då gäspar jag ihjäl mig.

Som ni kanske märker är jag en riktig nobel-prize-in-literature-kind-a-gal (trots min förkärlek för mormonporr och skvallerflickor).

Mina fem favoriter:

1. T. S. Eliot (jag står för att jag älskar The Wasteland över allt annat, trots att det känns ungefär lika hippt som att gilla Ulf Lundell).

2. Toni Morrison (enligt mig ett av världens få nu levande litterära genier).

3. William Golding (fullständigt tidlös och ofattbart imponerande varje gång).

4. Selma Lagerlöf (det finns ingenting som slår hennes klockrena sagoromaner).

5. J. M. Coetzee (hans produktion är ojämn och dessvärre bitvis väldigt sexistisk, men lord oh lord när han är som bäst...).