Bara sååå hösten-08!

Surfade in på Pocketgrossisten för att kolla pockettoppen för mars och se om det var nåt nytt man missat. Mmmm, just det. När topp tre på den engelska listan ser ut så här måste man ju bara skratta! Inte ett ondskefullt skratt, mind you, men visst är det lite komiskt? Erkänner att jag var smått besatt, men ändå. Jag har gått i terapi sen dess, and I've so moved on. Kom igen liksom, jag är tio år för gammal för att läsa dessa böcker om dem om och om igen. Tyvärr. Vad jag vill är att Meyer släpper den där delen där man får uppleva allt genom Edwards ögon. Det är vad jag vill. Och så vill jag ha lika mycket stålar som hon. 

Teaser.

Jag uppskattar trenden med små häften som på senaste tiden börjat dyka upp här och var (i tidningar, i bokhandeln etc) med första kapitlet eller ett utdrag ur en kommande bok. För det funkar ju! Jag hade aldrig plockat upp Supernova annars, men nu vill jag verkligen veta hur det går... Samma sak med Väninnan. Sen är det ju så old school också. Tillbaka till följetongernas tid...

Sant blod.

Jag vet att jag är hopplöst efter (I tried to mainstream for a while - it didn't work. Det vill säga; jag har verkligen försökt hålla nere antalet vampyrrelaterade inlägg efter förra årets hysteriska revival av barndomens besatthet, utan att lyckas ska sägas, här kommer ännu ett). Men den som skriver en roman med titeln Dead as a Doornail och får den publicerad kommer att för all framtid vara min idol. Du har redan kollat serien och nu finns det inga avsnitt kvar att ladda ner, så varsågod och läs, åtta böcker finns släppta och en nionde är på väg...

P.S. Bara njut av de ologiska omslagen. Riktade till barn respektive fjortisar? Well, I guess I've been both... DS

Dicks.

Det hade varit så lätt att såga Pittstim. Men det kan jag ju inte göra när jag överraskade mig själv genom att sträckläsa den igårkväll. Extremt välskrivet och välsatt. En riktigt duktig redaktör har varit framme, det märks. Texterna är... intressanta. På ett sätt känner jag visserligen att hey, mediekillar, vad f-n vet ni om någonting överhuvudtaget. Men... nej. Det är en mycket läsvärd bok, om än inte den bibel Fittstim en gång var (och fortfarande är).

P.S. Vad är grejen med kartongpärm och konstigt format? Ge ut den i lyxpocket direkt istället! Det var samma sak med Könskrig, som jag sågade här. DS

Time for Twilight!

Äntligen är det dags! Ikväll går jag på förhandsvisning av Twilight, och det ska bli mycket spännande. Jag är naturligtvis klädd i svart från topp till tå och mina naglar är penslade med Rouge Noir (det närmaste blod man kan komma, trust me!). För er som tvingas vänta till torsdag (tre långa dagar) kommer här lite underhållande läsning så länge: Var gäst i Tyra Show! Som du ser här kommer hon att gå till botten med fenomenet. Eller besök bara närmaste "mall"! Eller kolla de här omslagen... Själv beger jag mig nu mot the real deal, mäkta nervös över att det visar sig vara en kalkon!

Chucking it Up...

Jag har ju tidigare uttryckt min kärlek för Chuck P, men nu finns precis lika ofta en viss Chuck B i mina tankar. Jag har bläddrat i Gossip Girl-böckerna (de är ju att betrakta som knark för hela världens fjortonåringar, och man måste ju hålla sig uppdaterad) och fann dem motbjudande (alternativt horribla, vedervärdiga, you get the picture) men TV-serien kan jag bara inte hålla mig borta från. Jag är besatt! Tips på välskriven fanfictionsite, någon? *Skäms!*

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

Weekend Worries.

Boksnackskvaller utlovades och kommer därför här:

Angående Coetzee: Onåd är tydligen ingen hit.

Lidman är däremot väldigt populär bland kidsen för tillfället. (Det talades om att Bära mistel kan vara den bästa boken någonsin, men även Regnspiran omnämndes. Själv kände jag ju starkt att Samtal i Hanoi talade till mig som titel, som den Hanoi Jane jag är).

Paasilinna är författaren man alltid tvingas tipsa om utan att någonsin ha läst när man arbetar i bokhandel ("-Jag skulle vilja ha en rooolig bok!". Jaha. Vad tycker du är kul då?). Eller så läser man helt enkelt Harens år med alldeles för höga förväntningar och avskyr (jag) eller älskar (många andra).

Och just det: Doris Lessings Det femte barnet är tydligen en riktigt ruskig historia med dåligt slut som är svår att ringa in.

Det var de titlar som hann avhandlas innan vi försvann in i dimman.

Själv har jag inte mindre än sex böcker igång samtidigt för tillfället. Inte konstigt att jag aldrig läser ut något...

Stressad, va, vem, jag?

Alla rätt.

Det finns inga gråzoner, här är det bara hylla och dissa som gäller. En annan som fått alla rätt på provet, även om det är ett tag sedan nu är Bonnierpocket (åtminstone i det här specifika fallet). Det är klassiker, det är pocket, det är svenskt, det är en fantastisk fin sammanhållande form och de är perfekt satta. Det är helt enkelt alla rätt och guldstjärna i kanten. När böcker ser ut såhär blir de lätta att sälja och lockande att läsa. Selma är en av mina absoluta favoritförfattare, och i höst är hon mer aktuell än någonsin då det var 150 år sedan hon föddes. Läs tidskrift, kolla juldrama på finbio eller läs och läs om. Min favorit? Gösta Berlings saga såklart!

P.S. Det är ofantligt irriterande att Jerusalem givits ut i klassikerserien (vars omslagsidé jag inte tänker gå in på här och nu) och inte finns i samma design som ovan. Please fix! DS

Blackeberg is the new black.

Hösten fortsätter att gå i vampyrernas tecken. Säkra källor har rapporterat att den pocket som går bäst just nu utan tvekan är Låt den rätte komma in. Det nya pocketomslaget är fortfarande lite för mycket alkoholreklam för min smak, men hey, det är i allafall ett filmomslag på en svensk pocketbok. Dessutom har jag börjat få små röda paket med posten med svenska marknadsförare för filmatiseringen av Twilight som avsändare. Kanske inte superkreativt so far, men det är lika bra eftersom jag anser att den amerikanska trenden med "blood red frappuccinos" är helt fel väg att gå. Gillar dock att filmbranschen och bokbranschens äktenskap känns allt mer "'til death do us part" och allt mindre "las vegas". Det är lång väg kvar, but we're getting there folks! Högst upp på önskelistan just nu: Absurt snygga filmsomslag till de svenska pocketutgåvorna av Flickan från ovan och Mannen som älskade yngve. Thank you!