I Tell You Mine, Now Tell Me Yours.

Som Augustprisvinnare 2008 hoppas jag på nedanstående titlar.

Årets svenska skönlitterära bok:

Edelcrantz förbindelser av Malte Persson

Den verkar fantastisk. Han är kool. Liknas vid Min salig bror Jean Hendrich. Behöver jag säga mer?

Årets svenska fackbok:

Pillret av Ingrid Carlberg

Handlar om "den mångbottnade historien om ångest och depressioner i vår tid och kampen mellan piller och prat som blir en angelägen berättelse där inga svar – vetenskapliga eller andra – är givna på förhand." GE MIG NU kände jag bara helt spontant; always in need of therapy, always in search for a cure.

Årets svenska barn och ungdomsbok:

Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard

Jag är brutalt avundsjuk över det faktum att jag inte skapat den här boken. Så grymt bra och snygg.

Och för övrigt anser jag att priset är urvattnat och endast innebär status för den vinnande boken i respektive klass som efter att vinnarna avslöjats säljer i fler exemplar än den annars gjort (men inte att Kartago bör förstöras).

Please feel free to file any complaints at all below.

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

Anna in the Congo.

Det eviga problemet. Så mycket att läsa och så lite tid. Hur snabbt man än läser så hinner man aldrig ikapp. Således måste man lära sig att välja. Men hur? Om det är romaner du är sugen på rekommenderar jag att du tar hjälp av en guidebok (det är bara idioter som skryter med att de vandrar rakt in i bushen i krigsdrabbade länder land utan guidebok), så varför skulle du klara dig i bokdjungeln utan en? Den smidiga lilla pocketboken The Rough Guide to Classic Novels är toppen (lägg märke till den komiska skillnaden mellan US- och UK-utgåvans omslag). Eller så väntar du helt enkelt tills Göran Häggs 1001 böcker du måste läsa innan du dör kommer i pocket. Undrar om han har läst alla?

Happy Halloween!

Jag har klätt ut mig tillräckligt för en vecka, och ska därför inte fira Halloween med maskerad (svårt att toppa att bli utsedd till kvällens bäst klädda och få ta emot en tiara på scen - vilket inträffade förra lördagen - kände jag). Så det blir en lugn kväll med blåst och regn och grenar som piskar mot rutan när man sitter med tända ljus och knastrande brasa och tänker på saknade vänner och släktingar vars gravar man kanske kommer att besöka senare under helgen. Allhelgona helt enkelt. Om du blir alldeles för melankolisk rekommenderar jag lite (eller snarare mycket) Stephen King. Misär och tragik, javisst, men inte din personliga utan en fiktiv romankaraktärs och tusen gånger mer läskig och skruvad! Topp tre nedan.

1. Misery (Lida, 1987) - Min absoluta favorit!
2. Pet Sematary (Jurtjyrkogården, 1983) - Oh, så bra.
3. Carrie (Carrie, 1974) - Hämnden är både blodig och ljuv.

Bubblare: On Writing: A Memoir of the Craft (Att skriva - en hantverkares memoarer, 2000), superbra och personligt om skrivande.

P.S. Om biblioteket och bokhandeln närmast dig hunnit stänga och du inte redan äger böckerna eller kan låna dem av någon är det helt okej att kolla om din lokala videobutik har filmversionen av respektive bok. Nödlösning, men det funkar. Lycka till! DS

Pretty in Pink.

Det finns inget jag älskar så mycket som att ha rätt. Idag, strax efter klockan fem i en bokhandel nära dig, utspelade sig följande:

Ung, mycket typisk chicklitkund söker efter Everyone Worth Knowing (på svenska - Alla var där - i pocket). Den är slut (det kunde enligt datorn finnas ett exemplar kvar i Kista). Vad är då det fina i kråksången? Jo, att kunden ifråga höll en annan pocket (som det bara var SÅ uppenbart att hon klassade som en bok i exakt samma stil som den Weisberger som så dramatiskt nekades henne) tätt intill sitt bröst, nämligen Fördjupade studier i katastroffysik (svensk pocket).

Conclusion: för hundrade gången har det bevisats att alla som inte känner till den aktuella boken sedan tidigare baserat på omslaget bedömer den som typisk chicklit. Sen skiter jag i att den ser ut som ett engelskt bokmärke, inse att den är omöjlig att sälja in till någon annan än flickor med rosa hårband och stora ögon (vilket, tro det eller ej, faktiskt är en något begränsad målgrupp när det kommer till boklådor).

P.S. Förlåt att vissa delar av det här inlägget är skrivna i presens. Det är egentligen det absolut värsta jag vet. DS

Classy.

Läste häromdagen att svenska förlag översätter allt mindre utländsk skönlitteratur. När det gäller engelskspråkig litteratur förstår jag verkligen varför. I Sverige kan de flesta läsa engelska tillräckligt bra för att inte orka vänta på att boken ska köpas in, översättas (ofta mediokert, och inte på det här omsorgsfulla sättet), ges ut inbunden och till sist komma i svensk pocket. Då är det värre med franskan, spanskan, tyskan och inte minst japanskan! Så lite tid att fila på språkkunskaperna, så mycket bra utländsk ny skönlitteratur att läsa. Medan man väntar (som jag väntat på den här tegelstenen sedan det meddelades att det var Brombergs som hade köpt den för hundra år sedan och nu väntar på att den ska komma i pocket) kan man istället fokusera på de sedan länge översatta och i pocket utgivna utländska klassikerna. Därför är veckans klassikertips Honoré de Balzacs fantastiska Pappa Goriot (Le Père Goriot, 1835). Bättre än så blir det inte.

Smoking Kills.

Gillar den här kampanjen, trots att det väl snart inte finns någon aktör som inte använt sig av samma idé i olika sammanhang. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att ta ett bloss (vilket beror på att jag är en feg typ som inte vågat röka sedan jag blev påkommen när jag gick på högstadiet, och aldrig vågat dra ett halsbloss i hela mitt liv). Jag har däremot många vänner som slutat röka med hjälp av den här i sammanhanget klassiska pocketboken (och sedan börjat igen), vilket naturligtvis fick mig att börja tänka på den gamla favorittiteln The Cigarette Girl, och den här mannen samt alla andra titlar med koppling till giftpinnar. När allt kommer till kritan tror jag att den fenomenala Tummemamman slutar röka lika gärna kan vara den bok som hjälper dig att fimpa för gott!

Mellow Yellow.

Att gult ska vara den mest säljbara färgen när det gäller bokomslag verkar vara ett vedertaget faktum och återkommer i många svenska artiklar om ämnet. Själv vet jag inte. Säljbart bara för att det sticker ut och syns? Ovanstående snygging köpte jag på Alfa förra veckan, och just nu läser jag en annan extremt gul bok som hittills visat sig vara en lättläst liten pärla. Älskar "så-får-du-ordning-på-ditt-liv-böcker" och har redan läst alldeles för många, men den här kunde jag inte motstå, om det berodde på omslaget eller författarens fantastiska namn (Werner Tiki Küstenmacher) låter jag vara osagt.