Trotzåldern.

Birgitta. Trotzig. Seriöst. Är det inte dags att kvinnan får Nobelpriset snart? Hennes debutnovell i BLM är något av det bästa jag läst. Debutnovell. För att inte tala om alla hennes andra geniala verk. Funderar på att köpa ett par tusen exemplar av den här nya pocketutgåvan och bygga ett litet tempel av i min lägenhet. Sen kan jag sitta i mitten och läsa den om och om igen...

August.

Hoppas verkligen inte att någon av er, kära läsare, uttalar ovanstående namn "Ååågustt". Inte ens i tanken! Vad är rätt, vad är fel? Jag vet inte. Vann rätt titlar, eller inte? Kan inte svara på det heller, har läst för få av nomineringarna. Vad säger du själv? Har hört skräckhistorier om hur tråkig denna gala ska vara, och undvek därför att närvara. En rapportör från insidan levererade sent ikväll följande omdöme: "det var verkligen bortkastade timmar och då hade jag ändå SJUKT låga förväntningar". Hm, här skräder vi inte orden, just as i like it! Kommentarer, någon?

Those Were The Days?

Sent 80-tal respektive tidigt 90-tal; det var helt enkelt rosa, lila och färgdränkta foton som gällde. Jag tycker det är hur snyggt som helst, frågan är om det var säljbart? Förmodlligen. Eller så sålde de här titlarna då som nu främst på författarnamn och titel.

Ikväll är det augustprisutdelning, så förhoppningsvis har boklådorna vågat chansa och fyllt lagren med de titlar de tror vinner, så att de kan maxa försäljningen imorgon. Och plockat fram prismärkaren och låtit den hoppa upp ett par snäpp... Återkommer med kommentarer om detta senare idag, såklart!

I Tell You Mine, Now Tell Me Yours.

Som Augustprisvinnare 2008 hoppas jag på nedanstående titlar.

Årets svenska skönlitterära bok:

Edelcrantz förbindelser av Malte Persson

Den verkar fantastisk. Han är kool. Liknas vid Min salig bror Jean Hendrich. Behöver jag säga mer?

Årets svenska fackbok:

Pillret av Ingrid Carlberg

Handlar om "den mångbottnade historien om ångest och depressioner i vår tid och kampen mellan piller och prat som blir en angelägen berättelse där inga svar – vetenskapliga eller andra – är givna på förhand." GE MIG NU kände jag bara helt spontant; always in need of therapy, always in search for a cure.

Årets svenska barn och ungdomsbok:

Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard

Jag är brutalt avundsjuk över det faktum att jag inte skapat den här boken. Så grymt bra och snygg.

Och för övrigt anser jag att priset är urvattnat och endast innebär status för den vinnande boken i respektive klass som efter att vinnarna avslöjats säljer i fler exemplar än den annars gjort (men inte att Kartago bör förstöras).

Please feel free to file any complaints at all below.

Konsten att orka vänta...

En kommentar är väl på sin plats (man vet att man är en sann boknörd när man med bultande hjärta står och kollar webb-tv för att se Horace kliva ut genom den där dörren)... och jag tror att det här blir hur bra som helst (har inte läst, men min kollega T tipsade genast om den här, eller så kanske jag tar Horace på orden och börjar med någon av de här istället - vem kan motstå något som har med Marseille att göra? Inte jag åtminstone eftersom jag betraktar det som en av jordens främsta platser att vistas på). Om man heter Jean-Marie Gustave Le Clézio och är född i Nice kan det liksom inte bli fel! Nu återstår bara att vänta och vänta och vänta på nytryck och pocket (och det lär ju ta ett tag för att uttrycka det milt)... tur att jag är känd för mitt enorma tålamod... Suck.

P.S. En sak som är intressant är ju att Afrika som litterär trend håller i sig... DS

Ole, dole, doff...

Imorgon efter lunch är det dags. Förra året var min känning helt rätt (första gången någonsin ska sägas) och det var ju bara helt fantastiskt med Lessing, men det roligaste är ju ändå allt ljugande som äger rum dagarna efter att Horace avslöjat vem som ska odödligförklaras det här året. Mmmm. Just det. Ett tips: ljug aldrig om att du läst en bok. Det märks.

Jag gillade det här roliga uppslaget. Håller definitivt med om Conrad, Greene och Zola som alla är mina husgudar. Men vad är det egentligen med svenska folket, Astrid Lindgren och Nobelpriset i litteratur!? Nej! Släpp det!

Själv skulle jag uppskatta Atwood, eller varför inte Ondaatje eller Banville. Eller lyrik så att läshögen inte växer med en meter på bara en eftermiddag. Inte McCarthy eller Roth bara, då gäspar jag ihjäl mig.

Som ni kanske märker är jag en riktig nobel-prize-in-literature-kind-a-gal (trots min förkärlek för mormonporr och skvallerflickor).

Mina fem favoriter:

1. T. S. Eliot (jag står för att jag älskar The Wasteland över allt annat, trots att det känns ungefär lika hippt som att gilla Ulf Lundell).

2. Toni Morrison (enligt mig ett av världens få nu levande litterära genier).

3. William Golding (fullständigt tidlös och ofattbart imponerande varje gång).

4. Selma Lagerlöf (det finns ingenting som slår hennes klockrena sagoromaner).

5. J. M. Coetzee (hans produktion är ojämn och dessvärre bitvis väldigt sexistisk, men lord oh lord när han är som bäst...).

Sad, sadder, saddest...

Fortsätter min kamp mot alla outlästa böcker. Sent igår avslutade jag (äntligen, och då menar jag verkligen äntligen, du vet att du har haft en bok för länge när folk börjar skicka påminnelsemail om att de kanske skulle vilja ha tillbaka sin bok snart) min första Sonya Hartnett, What The Birds See. Och den har varit så seg. Fantastiskt fint skriven, suggestiv och oändligt obehaglig rakt igenom. Men seg. Så kommer man till slutet och det är bara så briljant att det räddar hela läsupplevelsen! Såg en intressant dokumentär om Hartnett i våras med anledning av att hon tilldelats Almapriset. Hon var melankolisk och körde runt i sin bil och lyssnade på ABBA och var dessutom ett kattmänniska till hundra procent, så det var ju pure identification där. Det enda man behöver i livet: katt, körkort och discomusik. Hur skulle hon inte kunna vara briljant?