Att smäda eller inte smäda, det är frågan...

Jag älskar ordet smäda. Att smäda någon; det har tyngd och är något man borde tänka efter både en och två gånger innan man bestämmer sig för att göra. Den här debatten fick mig att tänka tillbaka på en helt annan "smädning", nämligen att smäda eller inte smäda vatten. So take it easy with the smädning today people!

To read with great speed...

Ha! Jag visste det! Efter åratal av avundsjuka påpekanden om att jag omöjligt kan tillgodogöra mig det jag läser med det tempo jag håller har jag fått svart på vitt att det inte alls är dåligt att läsa fort. Tvärtom är det dåligt att läsa för långsamt. Man tappar sammanhang, förmåga att koncentrera sig på vad som står och faktum är att det är ett stort problem för samhället med alla slowreaders out there. Tror ni mig inte? Läs då Bäst i Text, och återkom med kommentarer. Vad kan jag säga mer än att det här inlägget är en litterär motsvarighet till "Don't hate me because I'm beautiful.". Jag läser sjukt snabbt - och kan äntligen sluta be om ursäkt för det!

Let's Break All The Rules!

Igår läste jag med stort intresse den här artikeln om bokrean. Vad branschen måste inse är att rean redan är så gott som död och begraven. Sörj färdigt och gå vidare säger jag! På graven växer en blomma som heter svensk internetbokhandel, och den behöver jord och näring.

På bilden: en typisk reabok från förr, hade kunnat ägas av undertecknad (som är såväl vänsterhänt som oförmögen till handarbete i någon form)...

Våga vägra glögg!

Efter att ha varit på alldeles för många mingel (kodord för tillfällen då förlag bjuder in bokhandel för att fjäska för dem, med förhoppningar om att försäljningssifforna ska gå upp) där;

-De förlagsanställda författarvårdar istället för att bokhandelsanställdsvårda.

-Författare beter sig drygt mot bokförsäljarna vid det möte (med den obligatoriska signeringen!) som är tänkt som kvällens "treat".

-Man lagt ner mer tid på att planera mat och dryck än på att faktiskt läsa igenom de böcker man ska presentera ("ja... alltså, nu råkar det vara så att just jag inte läst den här boken..."), men där resultatet ändå blivit surt vitt vin med japanmix. Eller som så här års, glögg och pepparkakor med mögelost. Igen.

-Suttit och lidit vid oändligt långa presentationer där någon clueless människa ("vad hette nu huvudkaraktären... det har jag glömt!") återberättat handlingen i en bok man redan läst tre gånger för två år sedan när den kom på engelska, och som nu givits ett illa formgivet och obegripligt omslag som kommer göra den fullständigt omöjlig att kränga till någon människa överhuvudtaget.

...så var det fantastiskt att skapa något helt annat i form av den Pocktail vi höll i våras!

Nödvändiga ingredienser för ett lyckat recept:

-Respektera den kunskap och makt dina gäster besitter. Dina böckers öde vilar i deras händer!

-Öppna dina öron för kritik och beröm.

-Lämna powerpointpresentationen på kontoret och diviga författare hemma men baren vidöppen och bokborden välfyllda...

...så ökar försäljningen som ett brev på posten (vilket vid närmare eftertanke var en väldigt dålig liknelse), men ni förstår såklart vad jag menar!

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

Care for a Cup of Gin?

1984 måste vara ett av de mest omgjorda romanomslagen någonsin, stackars Georgieboy vänder sig väl i sin grav. Så let's talk! Vilket tycker du funkar bäst av de jag valt ut ovan? Varför? Snacka om konst/reklamskoleuppgift 1.A. (om ni är riktigt snälla kanske jag lägger upp ett eget bidrag som min lärare på Beckmans dömde ut totalt för ett par år sedan; stackars kille, han kunde inte ha varit mer fel ute!). Jag hade nämligen fokuserat på målgruppen - vi måste få the next generation att läsa Orwell (att somliga fick börja i mellanstadiet kan ni se här, och se vart det fört oss), vilket gjorde att jag gjorde vad jag måste och till stor del använde mig av chockrosa. But don't worry, det är hur snyggt som helst, jag lovar!

Save the Rainforest!

Det här projektet har jag följt sedan det startade, och nu är det äntligen avslutat så att jag får kritisera slutprodukten. Annars brukar ju den här typen av projekt vara så misslyckade att de helt sonika ställs in, men nu finns alltså Dimridåer - Svenska folkets debutroman ute i handeln. Jag har därför tagit av min dyrbara tid och läst från pärm till pärm (vilket gör att ni slipper, och var glada för det). Missförstå mig rätt, jag älskar D.I.Y.-kulturen och glada amatörer fyller en funktion när det gäller all kultur, men det här är verkligen Idol-uttagningarna i bokform. Månpocket, jag är mycket besviken!

P.S. Höll nästan på att glömma omslaget. Det var visst en tävling det också. Eh. Just det. Let's not even go there. DS

P.P.S. Du kanske undrar varför du just nu stirrar på ett stycke regnskog som kunde ha sparats om den här boken aldrig gått till tryck? Därför att det inte ens går att hämta ner en högupplöst bildf*n på omslaget från hemsidan! DS

Shit!

Det här tycker jag är en smart idé. Mer sånt är vad svensk bokbransch behöver! Men det här? Jo, du är en sur gammal tant! Faktiskt.

Cover My Eyes!

Men vad har vi här? Snälla Penguin gör inte så här mot mig (att er hemsida knappt går att navigera har jag försökt förtränga med tanke på att jag älskar er så mycket) men nu känner jag att vår relation knakar lite i fogarna... Så om ni vill att jag ska fortsätta dyrka er grafiska formgivning råder jag er att:

1. Inte anordna den här typen av tävlingar.

2. Inte ge guld, silver och brons till allmänt intetsägande försök till bokomslagsdesign!

3. Inte be folk gå in och pliktskyldigt kommentera (vad är annars förklaringen till att alla kommentarer - utom min favorit "euro trash" - känns så enormt stela och tillrättalagda?).

4. Anställ mig!

Over n' out.

Pretty in Pink.

Det finns inget jag älskar så mycket som att ha rätt. Idag, strax efter klockan fem i en bokhandel nära dig, utspelade sig följande:

Ung, mycket typisk chicklitkund söker efter Everyone Worth Knowing (på svenska - Alla var där - i pocket). Den är slut (det kunde enligt datorn finnas ett exemplar kvar i Kista). Vad är då det fina i kråksången? Jo, att kunden ifråga höll en annan pocket (som det bara var SÅ uppenbart att hon klassade som en bok i exakt samma stil som den Weisberger som så dramatiskt nekades henne) tätt intill sitt bröst, nämligen Fördjupade studier i katastroffysik (svensk pocket).

Conclusion: för hundrade gången har det bevisats att alla som inte känner till den aktuella boken sedan tidigare baserat på omslaget bedömer den som typisk chicklit. Sen skiter jag i att den ser ut som ett engelskt bokmärke, inse att den är omöjlig att sälja in till någon annan än flickor med rosa hårband och stora ögon (vilket, tro det eller ej, faktiskt är en något begränsad målgrupp när det kommer till boklådor).

P.S. Förlåt att vissa delar av det här inlägget är skrivna i presens. Det är egentligen det absolut värsta jag vet. DS

Modern Talking?

Allt jag någonsin hört om Modernista är att de är supersnobbiga pretton med alldeles för mycket hybris. Men det har ju varit lätt att bortse från eftersom de trots allt ger ut intressanta titlar, producerar snygga böcker och har schyssta evenemang. Kan dock inte komma ifrån att det här var höstens mest intressanta läsning hittills. Vad är det med folk som inte kan betala sina anställda? Oseriöst är värdelöst (och väldigt omodernt)!

Årets kulturhändelse! Inte.

Fick precis veta att Pocket Shop inte kommer att vara på mässan i år. Ett tecken i tiden? Är det med den söndergullade lilla bokmässan som med ett annat bortskämt barn i behov av gränser, nämligen den årliga rean (där vi trycker upp gamla fula kartonagevarianter av böcker som folk köpte billigt på nätet för två år sedan) och försöker sälja till överpriser under en begränsad tidsperiod? Att den håller på att spela ut sin roll? Eller är det bara "hårda tider" just nu, vilket innebär att alla försöker spara pengar genom att dumsnåla? Svar och lösa spekulationer mottages med omedelbar verkan.

Skryt.

Dagens läsning återfinns här. Enjoy!