Nattfåk.

Time for Some Campaignin'! Ännu en kampanj. Ganska snygg. Boken är säkert minst helt okej, i bästa fall toppen. Men ändå. Lite väl safe kanske...

Mayflower.

Jag ääälskar den här kampanjen. Vem hade trott att den gamla trötta majblomman skulle kännas så rätt i år? Det är omöjligt att inte handla av kidsen med de neongröna magväskorna! Och kolla hemsidan. Jag får ångest, så bra är den. Mer sånt här i bokbranschen, tack. 

Time for Twilight!

Äntligen är det dags! Ikväll går jag på förhandsvisning av Twilight, och det ska bli mycket spännande. Jag är naturligtvis klädd i svart från topp till tå och mina naglar är penslade med Rouge Noir (det närmaste blod man kan komma, trust me!). För er som tvingas vänta till torsdag (tre långa dagar) kommer här lite underhållande läsning så länge: Var gäst i Tyra Show! Som du ser här kommer hon att gå till botten med fenomenet. Eller besök bara närmaste "mall"! Eller kolla de här omslagen... Själv beger jag mig nu mot the real deal, mäkta nervös över att det visar sig vara en kalkon!

Blackeberg is the new black.

Hösten fortsätter att gå i vampyrernas tecken. Säkra källor har rapporterat att den pocket som går bäst just nu utan tvekan är Låt den rätte komma in. Det nya pocketomslaget är fortfarande lite för mycket alkoholreklam för min smak, men hey, det är i allafall ett filmomslag på en svensk pocketbok. Dessutom har jag börjat få små röda paket med posten med svenska marknadsförare för filmatiseringen av Twilight som avsändare. Kanske inte superkreativt so far, men det är lika bra eftersom jag anser att den amerikanska trenden med "blood red frappuccinos" är helt fel väg att gå. Gillar dock att filmbranschen och bokbranschens äktenskap känns allt mer "'til death do us part" och allt mindre "las vegas". Det är lång väg kvar, but we're getting there folks! Högst upp på önskelistan just nu: Absurt snygga filmsomslag till de svenska pocketutgåvorna av Flickan från ovan och Mannen som älskade yngve. Thank you!

Smoking Kills.

Gillar den här kampanjen, trots att det väl snart inte finns någon aktör som inte använt sig av samma idé i olika sammanhang. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att ta ett bloss (vilket beror på att jag är en feg typ som inte vågat röka sedan jag blev påkommen när jag gick på högstadiet, och aldrig vågat dra ett halsbloss i hela mitt liv). Jag har däremot många vänner som slutat röka med hjälp av den här i sammanhanget klassiska pocketboken (och sedan börjat igen), vilket naturligtvis fick mig att börja tänka på den gamla favorittiteln The Cigarette Girl, och den här mannen samt alla andra titlar med koppling till giftpinnar. När allt kommer till kritan tror jag att den fenomenala Tummemamman slutar röka lika gärna kan vara den bok som hjälper dig att fimpa för gott!