Kära dagbok...

Jag bestämde mig för att hoppa på Mats Strandbergs bloggutmaning (inte så många andra som verkar ha vågat, men det kanske kommer). Vilken ångest! Jag vågade inte bjuda er på det allra värsta, så här kommer ett lite lagom snällt inlägg som ändå visar vilken överordentlig och förnumstig tonåring jag var (mamma och pappa, jag vet att ni läser detta, och vad ni än tror - jag har fortfarande inte rökt sedan jag var femton, och inte ens då vågade jag dra halsbloss, bara så ni vet!). 

000620

Igår skulle Julle* och jag ut och gå och snacka lite. Vi gick till Rondellen** och köpte godis. Sedan satte vi oss och började snacka på en liten gräsplätt. Det var jättemysigt. Men sen kom Micke C och Björn förbi. Björn är visserligen väldigt trevlig, även om han kan vara lite underlig ibland, men jag ville ändå vara själv med Julle liksom. Sedan gick vi hem till nån som heter Jakob på fotbollsefterfest***. Det var väl rätt OK, men jag skulle hellre snackat själv med Julle. Det var jättevarmt ute, fastän det var väldigt sent. Julle och jag ska ju till Stockholm****. Eller vi har i alla fall planerat det. Men hon kan vara så jobbig ibland. Hon kommunicerar liksom inte med sina föräldrar. Sen när jag frågar om hon får vissa saker så rycker hon bara på axlarna och tycker att jag är jobbig. Bara för att hon har såna problem med sina päron! Ibland är hon faktiskt ganska barnslig. Hoppas i alla fall att den här resan blir bra nu…!

*Dåvarande BFF, Julia.

**Närmsta matbutiken.

***WTHF? Hur tråkigt måste jag inte ha haft på den festen?

****Som då kändes ungefär lika avlägset som Tokyo. 

Det hjärtskärande med detta är på något sätt att Julias fokus var boys (eller snarare boyz, det var mycket z som gällde då), medan mitt helt klart fortfarande främst var books och bästis. Åh, får panik på att jag var en sådan extremt ordentlig nörd!