Jag har svårt att njuta av en bra bok. Det är inte det att jag har svårt att uppskatta finessen i orden, eller studsen i sagan. Det är bara det att jag inte kan låta bli att tänka: Varför skrev inte jag den här boken? Och jag vet ju exakt vad det beror på och för att citera Rudolfo i Bohéme: "Jag är miljonär i fantasier, drömmar och luftslott men en fattiglapp i skapande". Därför föredrar jag att läsa dåliga böcker som inte påminner mig om detta. Det finns däremot en man vars böcker jag kan njuta av fastän de är bra; Umberto Ecos. Det beror på att den här listiga filosofen lyckas skriva så bra böcker att jag förstår varför jag inte skrev dem. Skapandet ligger bortom min nivå. Att vara avundsjuk vore som att surt titta upp på fåglarna och istället för att njuta bara undra; varför kan inte jag flyga? Eller blicka ut mot havet med gråa tankar om att andas under vatten. Umberto Eco är helt enkelt omänsklig och att alla hans böcker hela tiden balanserar mellan fantasi och verklighet gör det så vackert för en drömmare. Läs dessa Ecoböcker i följande ordning: Vad är förresten grejen med litteraturnördar och formatfixering? Varför ilovepocket, paperback, oldbooks och allt vad det heter? Jag läser lika gärna Eco i runsten som i pocket. Men jag hoppas ändå att nästa stora filmblogg heter I Love Platt-TV.
Leo Heijbel*
*Leo är en legendarisk bloggare som tidigare höll till här. Nu gör han något annat, vilket är en stor skam. Eftersom jag inte läst en enda bok av Eco bad jag honom skriva ett par rader. Men jag håller inte med om det där med runskrift! / Anna W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar