Häromdagen fick jag följande mail:
hej
såg en liten patetisk händelse innan julen. Det var i Täby C. där satt
det en ensam grå liten man vid ett bord. Det var Pär Nuder. Ingen enda
människa ville ha hans bok signerad. hur tänkte bokförlaget här????
Vilken "star kvality" har han???
till slut kom en snäll vakt o kallprata lite om sina helgplaner med
Nuder.
hej
Ja, vad ska man tycka? Av princip tycker jag att boksigneringar är förlegade och rätt töntiga,
men det kanske är för att jag tycker det är extremt skämmigt att visa för någon, vem det än är,
att jag är ett så pass stort fan att jag faktiskt bryr mig tillräckligt för att köa i en signeringskö.
Men signerade böcker är däremot koolt. Bara jag slipper fixa den där kråkan själv tar jag gärna
en superpersonlig hälsning från en briljant författare i min finaste utgåva av mitt favoritverk.
Eller, vad säger ni?
Häromdagen fick jag följande mail:
6 kommentarer:
haha, det här påminner mig om signeringarna vi hade utanför butiken på storgatan. fast hos oss var författarna stjärnor: de fick bullar och kaffe, en egen fotölj och penshisarna stod i långa ringlande köer för att få en dedikation. nuder borde åka till växjö!
ja, vilken hit! vilka författare hade ni?
den som var mest omtyckt var björn hellberg. han var allas älskling. vad jag vill minnas var han också väldigt ödmjuk och snäll. ranelid var t ex inte alls lika poppis. ;)
ja, hellberg är ju en fucking darling i på spåret. eftersom jag älskar skugge måste jag per definition dissa ranelid. klarar ej av.
Säger bara tre bokstäver: E C O , förresten borde du läsa res pyramiderna nu när du läst riv pyramiderna. xoxo
okej! :-)
Skicka en kommentar