måndag 24 november 2008

Those Were The Days?

Sent 80-tal respektive tidigt 90-tal; det var helt enkelt rosa, lila och färgdränkta foton som gällde. Jag tycker det är hur snyggt som helst, frågan är om det var säljbart? Förmodlligen. Eller så sålde de här titlarna då som nu främst på författarnamn och titel.
Ikväll är det augustprisutdelning, så förhoppningsvis har boklådorna vågat chansa och fyllt lagren med de titlar de tror vinner, så att de kan maxa försäljningen imorgon. Och plockat fram prismärkaren och låtit den hoppa upp ett par snäpp... Återkommer med kommentarer om detta senare idag, såklart!

6 kommentarer:

Sedir sa...

Gud vad jag hatälskar Donna Tartt-omslaget. Kärleken till det måste ju grunda sig på de varma känslorna knutna till boken i sin helhet. Hatet kommer väl ifrån att det är skitfult.

Anna W sa...

oh my lord vad snabbt du kommenterade! :-)

jag hatälskar (eller älskhatar) det också.

jag läste nämligen boken första gången i exakt den utgåvan, pocket med det omslaget. sen har jag jagat det i flera år, och nu finns det plötsligt överallt. ser den på alla antikvariat jag är på. kanske ska köpa upp alla ex jag hittar och göra en liten installation hemma?

kul att du följer bloggen förresten.

/a

Full bokhylla sa...

Med tanke på att det var Tarrts debut så får man misstänka att omslaget lockade en del!

Anna W sa...

ja, den är ju sönderhypad. men bra. gillar faktiskt den svenska översättningen nästan mer än originalet. the little friend läste jag aldrig ut dock, fastnade på mitten efter att den aldrig kom någon vart. den är ju bthw oerhört lik to kill a mockingbird (som alla älskar, och jag bara tycker är helt okej), nästan att de går i dialog med varandra tycker jag.

Malin.N sa...

Framför allt är Marisha Pessl en så total ripoff av The little friend att det inte ens är roligt.

Anna W sa...

neeej!