Det hade varit så lätt att såga Pittstim. Men det kan jag ju inte göra när jag överraskade mig själv genom att sträckläsa den igårkväll. Extremt välskrivet och välsatt. En riktigt duktig redaktör har varit framme, det märks. Texterna är... intressanta. På ett sätt känner jag visserligen att hey, mediekillar, vad f-n vet ni om någonting överhuvudtaget. Men... nej. Det är en mycket läsvärd bok, om än inte den bibel Fittstim en gång var (och fortfarande är).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, egentligen är väl du experten på omslag och sånt, men jag tycker att formatet är urläckert med sina kartongpärmar! Typ så att jag känner att nästa bok också ska ha kartongpärmar!
jag är självutnämnd expert, men vi kan väl betona det andra av de två orden. ;-) jag älskar mjuk pärm, men gärna i olika former, med tyg, hål etc. kartong, nej tack. men jag gillar det lilla formatet. faktiskt.
Skicka en kommentar