Run!

Läste i en notis i DN i lördags (som jag irriterande nog inte hittar på nätet) om att Haruki Murakami (allas litterära lilla älskling sedan ett halvår tillbaka ungefär) tydligen är löpare, vilket genast fick mig att tycka bättre om honom. Den här boken ska därför införskaffas snarast! Jag menar, karln har ju bara sprungit 26 marathonlopp mer (det vill säga totalt 27), än vad jag har. Tydligen lider boken dock av monotoni, vilket man från DN:s håll menar beror på det tråkiga och enformiga ämnet. Bah! Löpning är varken tråkigt eller enformigt (däremot väldigt jobbigt när man bestämmer sig för att göra något så idiotiskt som att springa drygt fyra mil i stöten), det vet både jag och Murakami!