Viktigt.

Jag känner ingen (verkligen ingen, inte ens de få vänner jag har som faktiskt försörjer sig som fotomodeller) som är helt nöjd med sin kropp. Och det är ju rätt sjukt. Jag har dock massvis av vänner och bekanta som på olika sätt lever med ätstörningar. Och ännu fler som hetsar. Vikt, kropp, ideal, semlor, pizzor, spinningpass, klädstorlekar, jämförelser. Själv har jag aldrig varit nöjd med min kropp - någonsin. På senaste tiden (kan det vara årstiden?) har jag läst och sett en hel del bra stuff om vikt, kropp och träning, vare sig det varit Mats fotoångest (har själv blivit intervjuad och fotad två gånger den senaste veckan och den främsta tanken i mitt huvud har båda gångerna varit "gode gud, låt mig inte se tjock ut på bilderna!"), Linnas eminenta träningsskola eller Petras maratonblogg. Men i natt läste jag ändå den bästa boken på länge, Hjärnkoll på vikten. Den är tillfälligt slut på Moderskeppet, men om du mailar mig med en motivering om varför just du inte kan vänta på att få läsa den medan tilltryck pågår lovar jag att posta mitt privata exemplar till dig - let's share the good stuff! Att springa långlopp i terräng, tävla i fäktning och lära mig dansa med total strangers är saker som hjälper mig att gilla min kropp åtminstone lite mer, men jag försöker också att tänka att så länge jag inte fått ansiktet avslitet av en apa, syra kastad över mig eller benen kapade av ett expresståg är det egentligen bara att äta, dricka, dansa och vara glad, eller vad säger ni?