måndag 8 februari 2010

The Long and Winding Road.



Jag säger alltid att jag skulle vilja vara en anonym författare bosatt långt ute på landet, allra helst på en otillgänglig ö och helt mystisk. Ingen skulle veta någonting om mig och jag skulle vara en legend. Yeah, right. Ändå stör jag mig till döds på att Cormac McCarthy är sån och att han var så dryg och översmart den "typ enda" gången han var med på TV (visst var det Oprah, annars hade jag säkert aldrig sett det?). Och så blev det för sent att läsa The Road, för att alla hyllade den i femtusen år, sen kom den som film och blev ännu mer hyllad innan jag hann läsa. Det får bli "sen nångång". Designer till dessa fantastiska omslag är den ännu mer amazing (låt oss slösa på superlativen för en gångs skull) David Pearson. Hoppas att han är välbetald. Förmodligen inte.

P.S. Jag ska börja bli duktig och länka till mina källor nu. Det är god bloggetikett, och jag har av ren och skär lättja (är en ytterst lat person) struntat i det alldeles för länge. Skäms på mig. DS

5 kommentarer:

Emeli sa...

Nej, läs Vägen nu. Skippa filmen (fast jag har inte sett det). Film är bäst som boken som den bygger på, eller hur man nu säger :)

Anna sa...

ja, läs Vägen!! Det är inte alls min typ av story egentligen men den var faktiskt väldigt gripande plus att han skriver fantastiskt! Fick tvinga mig att läsa den för jag var inte alls sugen och det ångrar jag inte.
/Anna Scharping

Anna W sa...

will do! alla säger ju att det är så... ;-)

Lina B sa...

Om motståndet är för stort för The Road kan du ju alltid hoppa den och gå på All the Pretty Horses i stället, för det är en fantastisk bok. Akta dig för filmen bara!

Anna W sa...

jag antecknar!