Kapitlet dryck är härmed avslutat. Jag har fått fram min poäng (det är torrt här inne, jag är uttorkad och konstant törstig - nu räcker det). Vilket osökt får mig att tänka på en överpedagogisk barnbok jag läste när jag var liten som handlade om en tjej som var törstig jämt, och sen visade det sig att hon hade diabetes. Sen var man ju rädd för det jämt! Anyway. Man bör ju hålla sig lugn när det gäller allt socker (smidigt packeterat i form av kakor och karameller) som finns precis över allt inne på mässan. Visst, vi behöver alla hålla blodsockret uppe, men man börjar ju må så illa! Och om man som jag tuggade Calma redan på tåget ner så är det ingen bra idé att gå runt och småäta lösgodis hela dagarna. Min tandläkare håller säkert med. Har tvingats börja med munskölj på grund av alla hål i tänderna. Jag är nämligen typen som anser att äta är något man kan göra när som helst, var som helst - och nästan vad som helst. Men - jag ska försöka låta bli, så att jag slipper vandra runt grönvit i ansiktet hela mässan...P.S. Oroa er inte, den här bloggen handlar fortfarande först och främst om litteratur. Om ni tycker att jag börjar tappa fokus... DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar