onsdag 26 augusti 2009
Marmor.
En sak jag älskade att göra när jag var liten var att marmorera. Det var det mest fantastiska jag visste. Och lukten! Det luktade gudomligt. Jag har försökt göra det som vuxen, men det går inte! Det blir inte lika bra. Och det luktar inte lika gott. Det är barndomens Paradise Lost helt enkelt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, lukten var definitivt det bästa. däremot sa jag "memorera" jättelänge utan att någon rättade mig... that's monte for ya!
hahaha!
Skicka en kommentar