tisdag 20 januari 2009
Idrottsgalan.
Augustprisvinnande författare var en överrepresenterad grupp i sammanhanget. P O Enquist höll låg profil till skillnad från Björn Ranelid. Nobody puts Björn in a corner säger jag bara! Eller i någon form av fack överhuvudtaget. Inte för att jag brukar ha något emot spontana spoken-word-happenings på skånska, men om jag måste välja föredrar jag nog Bob Hansson. Det händer inte allt för ofta att jag har problem att finna ord, men i det här fallet erkänner jag; I'm speachless. Eller som vi säger på svenska; jag säger inget, så har jag ingenting sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag klarade inte av att höra Björn Ranelid, så jag stängde av ljudet och ägnade mig åt Facebook.
oh, mitt favorit ordspråk! förutom "det löser sig då". oh. jag är så himla mañana mañana jag. det är nog mina spanska rötter!
HT - jag zappade över när han sa "Susanne Kallur" istället för Susanna, eller Sanna eller vad fan som helst som inte hade varit fel. fram tills dess var jag alldeles för fascinerad för att byta kanal. karln är ju för fan ett komplett unikum!
L - det "ordspråket" är så himla mycket surkärring i växjö på nåt sätt. man ska säga det med snipig mun och bestämd uppsyn.
Ranelids tal var direkt citat från hans sommarprogram. Tänk dig en hel timme med sånt dravel...hu!
men han är ju så älskad! det känns som att minst halva svenska folket dyrkar marken han går på. det är därför jag känner "vad är det jag missar?" jag vill över till andra sidan, knäcka koden och "go ranelid!". släpp in mig i gänget... jag är trött på att häckla...
Skicka en kommentar