Jag har inte drabbats av hemlängtan än… jo, kanske lite. På fredag ska jag åka ner till de södra delarna av landet för julfirande. Bakom den sextonde luckan finns en av de böcker jag läst flest gånger, den sorliga och fantastiska ungdomsromanen Hemlängtan (Back Home, 1985) av mästarinnan Michelle Magorian. Oh, njut, bara njut. Och gråt!P.S. Ursäkta den kassa bildkvaliteten och det undermåliga omslaget. DS
3 kommentarer:
ja, jag vet inte hur många gånger vi båda läst och läst om denna finaste. det känns som om vår barndom är inkapslad i denna bok. älskar!
jag vet! så svart också... det älskar jag. men "en liten kärlekssång" är nästan den finaste kärleksroman jag vet...
Åh, läste den första gången när jag var runt 10 och är nog, vad jag kan komma ihåg, den enda bok jag snott från min skola. Älskar den fortfarande! Boken, that is...
Skicka en kommentar