lördag 27 december 2008

Jennie, Jennie...

De senaste dagarna har jag roat mig med att läsa om en av barndomens favoriter, nämligen Saknad - Jennie 3 år och uppföljarna Vad hände med Jennie? och Måste Jennie välja?. Tyvärr upptäckte jag att storyn är supertunn, huvudkaraktären en bortskämd liten bitch och sensmoralen riktigt avskyvärd. När jag var tio hade du fått slita de här böckerna ifrån mig med våld, nu är jag frestad att använda dem som brasved...

12 kommentarer:

Madeleine sa...

Åh, Jennie saknad.... läste jag för 100 år sedan. Hade ingen aning om att det fanns fortsättning. Skulle jag ha uppskattat då.

Anna W sa...

Jag vet! Den fanns i kartonage minns jag, kommer ihåg framsidan mycket väl. Var en riktig favorit. Läste inte heller uppföljarna då, men trust me so very much, du har inte missat något! :-)

Heléne sa...

Jag läste allihopa och tyckte om dom jättejättemycket. Men jag ska inte läsa om! Inte efter din kommentar nu, det är ju lite tråkigt när man inser att sånt man gillade inte är så bra egentligen. Haha.

Anna W sa...

åh vad kul! känns som att det verkligen varit en utbredd favorit. jag tror det var idéen som var så lockande för att den var så hemsk - kidnappning alltså. och sen var den så exotisk eftersom den är så all american.

Malin.N sa...

Men har inte den tredje delen tillkommit? Den kommer jag inte alls ihåg och den verkar väldigt konstig och uppdaterad (= det finns email).

Anna W sa...

jag vet! tänkte också på det... den kom lite senare tror jag...

maria sa...

åh, den minns jag som en favorit, men verkar inte vara någon höjdare att läsa som vuxen... På något mystiskt sätt försvann min bok och jag vet än idag inte var den blev av.

Anna S sa...

Det kanske är tur att jag bara läst den första delen, "Saknad", för att jag minns det som att det också var en favorit en gång i tiden...

Anna W sa...

skulle gärna hitta ett ex av den här boken (den första) i kartonage, som jag minns att jag läste den i. har en väldigt tydlig bild av hur den såg ut.

Boktoka sa...

Det kommer nästan en identisk rackare mot slutet på januari: Hemligheten av Sophie McKenzie. Typ samma men ändå inte riktigt. Plöjde den igår och hittade samma känsla som i Jennie (som jag läst som The face on the milk carton). Om man släpper fram sin identitetssökande tonåring vill säga. :-)

Anna W sa...

det verkar som om många (mar)drömt om att vara adopterade som unga... hm, det är ju rätt suspekt egentligen. själv brukade jag visserligen alltid leka barnhusbarn med mina kompisar när jag var liten som en direkt effekt av alla barnhusberättelser man läste...

SvintoSara sa...

jag minns oxå denna som jättestor favorit... får leva på minnet då :o)