tisdag 11 november 2008

Maffia är bara sååå hösten -91.

Svensk maffia. Cosa Nostra. Gomorra. Ja, ni ser ju själva att jag kan prata i titlar och ändå göra mig förstådd. Dessa titlar utgör endast ett blygsamt urval av de böcker om maffia som finns utgivna i svensk pocket, och av vilka jag sålt hundratals (tusentals?) under min tid bakom disken i bokhandel till läsare som knappt kunde bärga sig innan de fick ta del av denna "spännande värld". Hallå! Ni har väl sett (jag utgår från att de flesta inte läst Mario Puzo) Gudfaderntriologin människor? Fick ni inte ert lystmäte stillat där? Maffia är det nya vampyrer som i sin tur var det nya svenska deckare. Så gjort. Så trött. Och framförallt så läskigt! Därför gör inte Savianos Sverigebesök mig speciellt exalterad. Sorry!

8 kommentarer:

Paperback Lover sa...

Oj oj! Nu måste jag säga att jag verkligen inte håller med. Det må vara så att maffia-världen blivit populärkultur på sista tiden. Men det tycker jag är bra! Det är väl bra att så hemska samhällsfenomen uppmärksammans även av Svenssons? Även om det är "för sent"? Som att det skulle vara dumt att nu engagera sig i den globala uppvärmningen eller våldet mot kvinnor eller vad som helst, bara för att det problemet redan funnits så länge? Jag önskar att det hade funnits en Saviano för tjugo år sedan, men frågan är om jag hade läst hans bok då? Och jag tycker för övrigt att det är konstigt att lägga "Svensk Maffia" i samma hög som "Gomorra". Då kan man lika gärna klumpa ihop vampyrerna med deckarna, spänning som spänning liksom.

Anonym sa...

ja, vore väl bra om det uppmärksammades på ett "det här är sjukt"-sätt, men jag tycker att fenomenet glorifieras alldeles för mycket. folk verkar ju tycka att det verkar spännande att leva don corleone-liv på sicilien, och jag tror att de köper böckerna för att fascineras, inte för att få upp ögonen för fenomenet. svensk maffia ser jag som en spin-off på maffiaböckerna även om titeln är något missvisande. smart titel där dock, extremt säljande. och med tanke på svenska folkets cravings efter den boken så tror jag det är VÄLDIGT många som tycker att möjligheten om en svensk maffia är mycket -just det- spännande. Men hey, jag sitter också klistrad framför efterlyst varje vecka. men tycker likväl att det är helt sjukt. varför vill vi frossa i detta?

Paperback Lover sa...

Jag tror och hoppas att efter att ha läst Gomorra så är man inte lika fascinerad längre, utan mer upprörd, äcklad och förbannad. Så spännande är det ju inte, mer bara hemskt. Men jag förstår vad du menar, att det hela glorifieras. I upplysningsysfte är Gomorra bra, för den fick mig att inse vidden av Camorrans makt. Eferlyst har jag aldrig tittat på så jag kanske inte faller in i kategorin för sensationslystna människor. Jag kanske är naiv när jag tror att alla reagerar som jag.

Anonym sa...

jag kanske borde läsa den då, så att jag vet vad jag snackar om! ;-) får bli i jul. men jag har väl bara sett för mycket gudfadern. det finns inget som skrämmer mig så mycket som tanken på maffian. eh, inte för att jag direkt är i farozonen, men ändå. för livlig fantasi. sett gudfadern för många gånger? anropar en läsare som jag ser som det närmaste ett proffs på området jag kan komma i min bekantskapskrets: raskolnikova, du som lever ihop med en "sardin", och har bott i italien. vad säger du om maffian i det dagliga livet i italien? förutom att det är väldigt osmart att hänga i neapel?

Paperback Lover sa...

Det som jag tycker är synd är att Gomorra har blivit film. Många kommer att gå och se den och tycka att den är häftig, jag har svårt att tro att den kommer visa på Camorrans världsmakt på samma krassa hemska sätt som boken. Det måste ju bli bra film liksom. Jag hade hellre sett att det var en ren dokumentär. Där kan jag hålla med om att det glorifieras. Gudfadern har aldrig intresserat mig, återigen kanske för att det inte ses som nåt "häftigt" i mina ögon.
Hänga i Neapel kan man göra, bara man brukar 'omerta, seden att titta ner i backen och låtsas som det regnar när nåt händer.

Anonym sa...

Josie K: När jag bodde i Italien märkte jag aldrig något av nån maffia, men det är ju helt beroende av var man befinner sig. Enligt andra betraktare (typ Lundgren) genomsyras hela samhället av exempelvis Camorra.

På vissa platser i Italien är maffian helt klart ett fruktansvärt problem som visar sig i allt från sopberg till korruption. De som i många filmer gestaltas som mysiga italienska gubbar är i verkligheten terrorister som förstört tusentals människors liv. Det här är ett riktigt problem, en katastrof. Saviano behövs, eftersom han inte glorifierar.

/Raskie

Emily sa...

maffia är min barndom, min uppväxt, mitt dna, as well you know. dante säger jag bara, dante!

Anonym sa...

hästhuvuden i sängen. nej tack.