Just Reading.

- Vad gör du?

- Läser.

Alltid, alltid, alltid. Förlåt, kära familj och fina vänner, men böckerna kommer alltid först. I'm sorry. (No, not really).

Cover Today.

1. Så gör man ett omslag som förmedlar en känsla.
2. Det här omslaget blev jag kär i. Riktigt kär.
3. Snyggt, klassiskt.

Loving Loka.

Jag har dyrkat Loka Kanarp sedan jag köpte ett fanzine av henne för fem år sedan. Älskar hennes bilder, älskar hennes serier, älskar hela henne! Hon är bara så kool. Som ur Ghost World fast på riktigt. Om jag kunde rita som Loka skulle jag dö av lycka. Och just nu är jag så sugen på hennes senaste bok Pärlor och patroner att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Amazing med folk som lyckas inspirera så mycket att det nästan gör ont. Jag vill bara gå hem och rita och bli serietecknare när jag läser Lokas serier. Eller kanske ännu hellre vara en del av dem...

Flyttfågel.

Man vill bara leva vilt ibland. Just nu vill jag bara åka till Indien och slappa, skita i att kolla min mail, ta sovmorgon, leva på semlor och skräp-tv och fundera på vad som egentligen är meningen med livet*. Känner du också så? Det är väl inte direkt ovanligt this time of year. Lamporna räcker ju inte till längre!

*42.

Dark World.

Come over to the dark side...

En världsomseglning under havet.

Ganska snyggt, eller vad säger ni? Jag som avskyr maneter över allt annat blir till och med lite lockad av de brännande trådarna!

Så är det.

Man känner sig som en svart katt och det enda man kan tänka på är mat. Det är inget ovanligt för mig, en helt vanlig måndag bara.

Guilty Pleasure.

Är det bara jag som älskar den här typen av böcker? Började läsa den igår och kan inte tänka på något annat. Men omslaget är så ångest att jag inte ens vill lägga upp en bild på det. Måste göra nytt när jag läst klart. Bara känslan av att gå runt och läsa en bok som ser ut så här (i ALLA versioner).

The Lovely Panic.

Okej. Nu har jag panikat (sorry, men det finns inget bättre ord) kring den här boken i nästan fem år. Först över hur bra den var, sen över hur dåligt omslaget var på både internationella och svenska utgåvor (jag gick lite för långt och skrev en hel magisteruppsats om det hela - blev lite carried away). Sen har jag hypat filmen (först att den skulle filmatiseras, sedan att det var Peter Jackson som skulle göra filmen, sen rollbesättningen och nu senast filmaffischen). Härom månaden fick jag nästan panikångest när jag var inne på Pocket Shop och såg att Brombergs köpt pocketrättigheterna och gjort ännu ett fint, men fortfarande helt opassande, omslag på en ny pocketutgåva (vad är grejen med änglavingar!?). Och nu kommer med säkerhet alla tattigt gjorda film-bok-omslag snart. Jag får panik. Och ångest. Är det normalt att få panikångest över sånt här? Så: 1. Läs The Lovely Bones (som också är fantastisk i svensk översättning som Flickan från ovan, men kommentera inte ens titeln - jag har som sagt skrivit en hel uppsats om detta så det kan hända att jag blir långrandig i ämnet). 2. Se filmen. Den kommer (förhoppningsvis) att vara fantastisk den med! Punkt. For now.

It's a Catastrophe!

Igår såg jag 2012. Den var fantastisk (screw the critics, fattar de inte att det är exakt så här en katastroffilm ska vara?). Och det jag gillar allra mest är att det är en misslyckad författare som får spela hjälte tillsammans med en forskande bokmal. Älskar det! Och när John Cusack, min favorit är med - hur skulle då filmen kunna vara dålig? Det enda jag vill klaga på är att män förekom i alla färger och storlekar men att de fåtal kvinns som syntes i talroller var våp med åttiotalsfrisyrer och vårdande anlag. Hello farfar - kläm åtminstone in en tant eller en tjock brud eller, ja vad fan som helst som inte är fönat och fixat.

Out Of Office Reply - Brain Closed Due to Vampire Movie Premiere.

Ikväll är det förhandsvisning för New Moon och jag har redan börjat hetsa. Är jag pimpad till tänderna vampire style? Svar ja. Är jag panikig som en fjortonåring? Svar ja. *Skriker hysteriskt och fnissar*.

Mad Women.

Hush, hush.

Vill ha. Vill läsa. Vill tro. På allt.

Sighsten Forever.

Äntligen! Det har gått rätt lång tid sedan jag skrev det här inlägget. Och nästan ett och ett halvt år senare ger vi nu ut Sighsten i pocket. Det känns helt fantastiskt. Med nya för- och efterord kan jag inte säga annat än att jag tycker att du ska köpa och läsa den här boken. Inte minst för att bli inspirerad till hur du lever ditt liv. På fredag, den 20 november 2009, är det 20 år sedan Sighsten gick bort, men hans ande lever vidare. Sighsten forever!

Ob-Sess-Ed.

Kolla in! Nästan lika besatt av tidningar som jag är av böcker... Intressant.